Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Lorenzo Hammarskölds begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid Lorenzo Hammarskölds begrafning.
Också du från oss är hädangången,
Bröts i midten af ditt lefnadslopp
Ur vår kedja. Ja, den lösta fången
Har till högre rymder stigit opp.
Men den klagande, den trogna sången
På din graf en minnesblomma strör,
Hviskar från den läpp, din urna rör:
Såsom du, af vänner icke mången
Varit älskad, saknad i det lag,
Der du spridde kunskapernas dag.
Ifrån jordens törnen, stormens ilar
Nu bland Sarons liljor lugnt du hvilar.
Rätta sanningsljuset nått din syn.
Lagern byts i segrens ärekrona.
Evighetens rena hymner tona,
Och den Gud, som gått att allt försona,
Möter dig ur ljusa silfverskyn.
Svag är tiden. Sjelf den knappast anar
Hvad den vill, och vexlar klädedrägt
Som en tärna, mulnar än, än klarnar,
Byter lynne, som en vårdagsflägt.
Du stod fast. En annan tid sig danar
(Frihet re’n dess trunga boja bräckt),
Rättvist dömande det ljus, du väckt.
Vandrarn efter stjernans väg ej spanar,
Förr’n vid midnattstimmens mörka väkt
Hennes ljus i molnets bädd är släckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
