Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elegi öfver Brodren Stjernstolpe, vanligtvis kallad Brodren Wetz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, han är borta,» så suckade eko
Och in i berget sig klagande stängde,
Längs öfver dörren ett bårkläde hängde
Utaf de gulnade lönnarnes blad.
Bäckens små böljor i krusning sig veko,
Liksom i sorghufvor, samman i dalen.
Flora bedröfvad och blek satt i salen,
Språka’ om Wetzen med hvar Oread.
Och nu de tänkte sig alla till baka,
Än hur han gått der i skogsdäldens tystnad,
Mättat med foglarnes samljud sin lystnad
Eller ock klinkat på lyran med hand,
Suttit i gröngräset ända till haka,
Samlat narcissor, violer, konvaljer,
Prydda med daggens små klara emaljer,
Till någon högtid vid Mälarens strand;
Än hur på vågen med Fredman i sköte
Muntert han trallat: »Hej! Blåsen nu alla!
»Ulla, vår Ulla, dig syster vi kalla,
Få vi dig bjuda af drufvan, den der?»
Än hur han vännerne vandrat till möte,
Flaskorna skakat till vingudens heder,
Tumlat på dunmjuka tufvorna neder,
Glädtig och språksam, rödblommig och kär.
Så af naturen han skördat sin, lager;
Ty hennes älskling han var öfver måttan,
Båd’ när på Örby i löftäckta grottan
Sommarens svalka till ro honom böd,
Eller när ljufligt vid vårsolens dager
Suset af Djurgårdens grönskande ekar
Vinkade skalden till tjusande lekar
Framför en pontaksbål roseneröd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
