Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sång på Östgöta gilles högtidsdag 28 Nov. 1835
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sörping, ock kallad Suren, med tiden
Blir nog en stad af handlande full,
Bara kanaln kan vinna i striden
Med Öresund och taga dess gull.
Nu är han liten,
Gammal, försliten.
Endaste skatten
Är i dess vatten.
Men pass man på! han stiger en gång.
Hvilkens är skålen? m. m.
Vadstena fordom egde ett kloster
Präktigt och grant, Brigitta till lof.
Ej mera höres dess Pater noster.
Staden sig bytt till knypplande hof.
Dokade möjor,
Radband och slöjor
Gått till de döde.
Klostret står öde.
Friborna mör i stället man ser.
Hvilkens är skålen? m. m.
Men i vårt glada, bacchantiska tummel
Skenninge glömma, det vore skam.
Redan jag hör i fjerran ett mummel.
Dödsengeln far i slagtarschäs fram,
Märker och pekar
På’ sina stekar,
Trinda och gödda,
Ståteligt födda.
Uff! hvilket stoj, hvad trängsel och dam!
Hvilkens är skålen? m. m.
Ej residenset här må förgätas,
<sp>Linkping, ock nämdt för lilla Paris.
Sparris och kyckling der kunna ätas
Och dito gös för sjungande pris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
