Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal i sällskapet Par Bricole på Barbara-dagen 1837
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tal
i sällskapet Par Bricole på Barbara-dagen 1837.
Solen och månen nu rulla mot julen,
Fröjdernas fest och skänkasernas tid,
Än på en molnbetäckt yta och kulen,
Än på en yta, som strålar af frid.
Mutter bredvid på den svigtande karmen
Vinkar ur skyn åt Bricollernas lag
Och med en höjning på mjellhvita barmen
Uviskar: «i dag är det Barbaras dag.»
Barbaras dag! Hvilken mägtig förtjusning
Fattar mitt bröst vid det budskapéts klang!
Dimmorna glesna. I skäraste ljusning
Glädjen å nyo i hjertat tar rang.
Hoppet på ett ben i rymden kringsvingar,
Kastande stjernor i lysande ring.
Själen i blinken med fyra par vingar
Flyger det himmelsblå hvalfvet omkring.
Tungt är nog lifvet min sann till att bära,
Giktfullt och pligtfullt, ej diktfullt, ty värr!
Pannor man skådar förbistrade, tvära,
Kinder med skårsor och finnar och ärr.
Liksom med lina en dragare tjudrad,
Vid det enformiga menniskan bands.
Alltid hon hoppas och jemt blir hon pudrad.
Ödet har alltid en ursäkt till hands.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
