Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal i sällskapet Par Bricole på Barbara-dagen 1837
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om än de ellofva - måna’r jag menar,
Slipas af tiden i bråk och besvär,
Likväl den tolfte i fröjd oss förenar.
Barbaras lysande högtid då är.
Fjerde December är alltid för bröder
Ljuflig och huld. Ty om drufvans behag
Stundligen svällande mildt mot oss glöder,
Glöder hon skönast på Barbaras dag.
Derföre, medan vi ännu det kunna,
Låtom oss, skilde från verldsbullrets larm,
Då och då tappa nr vingudens tunna,
Då och då klappa en kind eller barm,
Fröjdas och jubla och stoppa vår pipa,
Säga farväl åt hvart qval utan krus
Och uti allting oss lära begripa
Taga vår verld, som man tar en pris snus.
Så det sig skickar, om lifvet skall vara
Mer än en lusteld för tillfället gjord.
Så bör i allting sig glädjen förklara,
Likasom solljuset öfver vår jord.
Känslan är värmen och tanken är ljuset,
En skapar själen, den andra dess kropp,
Flickan i skötet och framföre kruset
Och mellan båda det leende hopp.
P.B. ock derföre på brås betyder,
Brås på det glädtiga, muntra i allt.
Nöjet som bjudande gudom man lyder,
Följer, som barn, hvad dess vinkar befalt.
Tappas en blomma i brådskan, en annan
Letar man snart eller får af en Vän.
Och om man baklänges tumlar med kannan,
Lätt nppå foten man uppstår igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
