Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal i sällskapet Par Bricole på Barbara-dagen 1837
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eld i hvar tråd, men dock icke så häftigt,
Att man förbrinner deraf utaf brand.
Alltid åt tunnan och drufvan beskäftigt
Vända så hjerta, som läppar och hand.
Hvifta bort fnogget och dammet och tåren,
Lätt som med solfjädern myggan från kind,
Följa det glada beständigt i spåren,
Likasom fjärilen sommarens vind.
Då sin magnet man till Pohlen kan vända,
Ta på hans fluster ett glas eller två,
Derpå cigarrn i all maklighet tända
Och ett par hvarf kring om Djurgården slå,
Lagom till Klingbergs sen komma till baka
Att i en aborre, persiljeströdd,
Verldens försåt och dess lustar försaka,
Troget vid armen af vänskapen stödd.
Och för omväxlingen, när man så tycker,
Man till spektaklet sig skaffar biljett,
Skådar på menniskans dårskap och nycker,
Snusar och pratar och skrattar sig mätt,
Håller sin hatt och sin käpp mellan benen,
<röjer för foten och armbågen plats,
Ropar till slut frnm på knakande scenen
Hjelten i stycket, vid händernas klatsch.
Annat om hösten. Då ruskar och duskar,
Regnar och sqvalar från himmelen jemt.
Löflösa, kala stå stammar och buskar.
Flora i slasket sin sommardrägt skämt.
Och under hvalfvet, det himmelsblå, höga,
Och den förbleknade solgudens ring
Se vi, hvarthän vi ock vända vårt öga,
Kråkor och korpar blott flaxa omkring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
