Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En skål till herr professor Marmier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snart stormen ras med fälda löfven dansar
En dödsdans om uti vår kulna nord.
Ej någon blomma mera bägarn kransar,
Ej tärnans lock; ty öfver höstklädd jord
Går döden fram och trampar hvarje minne,
Som fordom blomstrade så ljuft och skönt,
Och krymper hop till is hvart upprymdt sinne,
Som nyss likt blomstret stod så friskt och grönt.
Då all naturen sina tårar gjuter,
Allt suckar saknad, afsked och farväl.
Och döende sig ros vid ros då sluter
Med kalk vid kalk utpustande sin själ.
Helt ensam i de dystra, gråa töcken
Står han, naturens stolte, höge kung,
Förutan land och folk uti en öken,
Der sjelf han icke mer är fri och ung.
Foglarne äro förstummad.
Eller flydda putzweg
Resten, fördummade,
Drifva med sången gäck
Solen går blundande,
Blek om sin hy,
Perlfärg grundande
Uppå höstdagens skrynkliga sky.
Och nu i galopp
En snöhvit tropp
Rider ner
Från Gimles topp,
Af snö ett glopp,
Att ej sol man ser
Ej måne mer.
De vimla om,
De dansa om
Som, som, som, som.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
