Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till brodren Kullman den 21 April 1828, då han afflyttade till sitt pastorat i Södertelje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fortsättning.
En prestgård 1862.
-
Första Scenen.
Sondén (i en länstol.)
Så äro alla mina vänner döde!
En upp till himla flög på spanska flugors
Gröngula vingar, af en stickfluss slagen.
En sig på Halmtadslax förtog, blef sjuk
Och stod se’n aldrig upp att åter äta.
En något drack; en vådeld strax i lungan
Om midnattstid brast ut i röda flammor,
Som jagade den halfförbrända själen
Hals öfver hufvud ur det tända huset.
Der stalp en ann för grämelsen att ega
Ett huskors dagligen på sina skuldror.
Hvad är väl lifvet? Tomma gyckelspel!
Först utstyrdt grant med gyllne barndomslockar,
Som luggas bort af första skolfux-hand;
Se’n komma slyngelårenas idrotter
På rutor, brandvakter och glas och bålar;
Så Hymens taggbesatta bädd, som sårar,
Och tunga mödan... Spade räcks den ene
Och åt en annan pennor att förslita
Uppå en verld, af bläck och dårskap full.
En får en schäs att bullra med i backar.
En går på värdshus att i glasens klingel
Det korta lifvet ringa bort i yrsel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
