Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till brodren Kullman den 21 April 1828, då han afflyttade till sitt pastorat i Södertelje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han sjelf är död; och sist de forna vänner
Han låter spöka lust på denna dag.
Det vore eget nog, om här i länstoln
I nattens stund jag finge ett besök.
Hvad tokeri! de döde äro döde,
Och anden, som ej dör, bor ej med döden.
Han går till lifvet och till ljusets källa.
Hvad eger han väl här att ombestyra? –
Haf tålamod! din afskedsklocka, ringer
Dig snart till sängs, och ögats förlåt sjunker.
Blott än en natt, – och evig morgon gryr!
(Han inslumrar.)
Andra scenen.
(En skogstrakt)
ROGBERGS ANDE.
Hur mycket anser icke menskan fånigt,
Då hon uti sin narrdrägt går på jorden,
Som hon likväl, då drägten kastas af
Erkänna måste såsom sant och visst!
Hur ofta har ej jag i tanken lett
Åt alla dessa hemska, dystra sagor
Om gastar, spöken, underliga syner,
Som grifter kasta upp i midnattsstunden,
Hur tjut man hört från kyrkor, och ur benhus
En sorglig suckan, jemmerrop ur grafvar,
Sett hvita svepningar i luften fladdra!
Hur klart och tydligt nu, hvad fordom stod
Så dunkelt tecknadt för de skumma blickar!
Hur ofta svettades jag ej att pregla
I skall’n på katechumeni i kyrkan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
