Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till brodren Kullman den 21 April 1828, då han afflyttade till sitt pastorat i Södertelje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stjernan, – hvilken, utan motstånd af korsgevär och
kammarherrar, banar väg uppför hofvets trappor, men ej till
krubban i Betlehem, – och utgöt med stentorsstämma ett
hedniskt förträffligt tal öfver döden. Massan rörde sig
härvid, som blomstren på ängarne för en vindpust. Skogen
midt öfver skrek sig hes af återsvar. Suckar stego upp,
tåreströmmar flöto ned på de första offren, de nedtrampade
blommorna. Hvar och en gick slutligen sin väg, – en
procession, som gått till kyrkogården, utan att begrafva
något annat än några flyktiga rörelser.
Huru fullbygdt är icke nu redan detta stora dödspalats!
Och år efter år flytta nya in. Hvad mängd af skuggor,
hvilka här sväfva om hvar andra, lika imman öfver en
sjudande kittel! Idel okända ansigten! – Ha! min sann går
icke der sjelfva ordens-biskopen, han, som höll krafttalet,
dock nu mera utan både kappa och stjerna. Hvem bugar
sig nu och lyfter på hatten för honom? Hvem pekar nu
på det stora snillet? Hvem hviskar nu: »Se der går
psalmisten, religionstalaren, zionsväktaren, en af de
aderton, sin konungs vän?» Ej förmå de härliga versstumparne
längre skaffa hopom gehör, t. ex.
»Göra rätt och misskänd bli,
Göra godt och glömmas;»
eller någon annan vacker bit om återlösningen eller nya
födelsen. Månne han nu, enligt invigningstalet, tillräckligt
erfarit, att döden är himmelens port, äfven för ordens-biskopar?
Men lemnom mannen i frid! Jag vill kasta mig öfver
sandvallen, för att förströ mig för en stund. Hvem vandrar
der? En man, som för kommande och gående visar en stor
spik i sitt hufvud, den hans hustru slog in för att sedan
låta honom under pomp och ståt och gråt föras till jorden.
Hon lefver nu med sin älskare. Mannen spökar här och
anropar himmel och afgrund om hämd. Der går en, som
med giriga blickar betraktar bläckplåtarne; säkert en f. d.
kornjude eller procentare. Der stå några fruar och bese
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
