Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skalden och publiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett glas till mun’, förr’n flux på gift man tänker...
Hu! slikt jag hatar mer än döden sjelf.
Nej! sköna himlaväsen, kammarjungfrur!
I dygdens mönster, kuskar med livréer,
Som för sekiner hjelpen edra herrar
Till rendez-vous, – förstås, i största oskuld! –
I papegojor, hvilka kunnen lära –
Uppå två timmar menskan Sokrats dygder!
I mästerverk af skräddarkonst och stympning!
Gudomliga kulisser! och du, brädgolf!
Samt du, ballettkonst, ypperst utaf allt,
Der foten, höjd mot tända kronan, vinkar
Åt skådarns mun att kyssa och betagas!
Er egnas främst mitt lof, min tack, min undran.
SKALDEN.
Än sammanhang, naturlighet och sanning?
GESTALTEN.
Dunst, idel dunst! Blott saken är förbi
På tjugofyra timmar, allt jag ställer
Galant och väl, att ingen slås i hjel,
Och man blir gift och fasligt dygdig sedan.
Faunerne och skogarne klappa kunderna ock ropa:
Bravo, bravo! hurra, hurra! Folksången, folksången!
Några grönsiskor i träden.
Du ädla publikum,
Som, lika stolt och dum,
Jemt stiftar lag,
Du tusenhöfdade,
Du mångbearmade
Och högt beskenade,
Vår helsning tag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
