Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal, hållet i Gröna rutan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Månen år nattens vindaglugg, så trind och finurlig.
Der stå, efter gammal bondsågen, vår fader Adam ooh
mutter Eva och hålla en vattenså emellan sig; – är det
för att vattna drifhusväxlerna? Der bredvid lyser konan
Venus eller aftonstjernan, som hon äfven kallas, emedan
hon gör sina promenader i skumrasket och bar kring
medjan en hvitfladdrande atlasklädnad, ett slags
himlachemise. Månen, sade jag, är en glugg, och denna glugg
har fyra rutor. Två äro sönderslagna af stenkastning,
hvadan astronomerne säga, att i månen äro berg och mellan
dem dalar. Så vida om den himmelska rutan, månen.
Solen åter, för att också ge henne en hederskrona, tyckes
vara det höga korfönstret i sjelfva himmelens domkyrka.
Derföre är det så utmåladt, rödt, förgyldt ooh kathoiskt,
som, för att taga ett exempel bland tusen, Linköpings
domkyrkofönster voro, innan en af de egyptiske trollkarlarne
slog sönder dem med sin staf, under förevändning, att deras
sken liknade allt för mycket fosfor-permarne kring
tidskriften Fosforos och satte hans egen person i en allt för
tvetydig och besynnerlig dager.
Detta om den stora rutan i himmelens domkyrka. Nu
vända vi oss till ruta och vinrutor, såsom någon ting helt annat. Om denna växt vill jag ord för ord afskrifva,
hvad salig Liljeblad i lifstiden derom visste att förtälja i
sin Svenska Flora, pag, 159, för att tala med Hammarsköld,
och raden den 23:dje, för att tala med dito, så lydande:
»Vinruta är såsom ett preservativ mot pest: den kan ätas
»om mornmr på smörgås.» – I sanning, en smaklig rätt!
Jag ser den värde professorn med sin vinruta och hårpisk,
medan hans äkta hälft stryker på hans krås. Jag ser ännu
mer, jag ser huru rutan slinker och far, såsom stjerten på
en råtta i en katts mun, så ser jag vinrutan slingra sig i
Liljeblads mun. Men vi må läsa vidare i Flora Liljebladiana:’
»Örten är kraftig, resolverande, gagnar i modersjukan; den
»kan då drickas såsom té i vatten.» – En äkta Liljebladiansk
term: att dricka té i vatten. Under himmelens
duggande moln, som en Neck på den brusande vågen, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
