Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal, hållet i Gröna rutan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvars finurliga glasögon, folk till grämelse, tvenne verkliga
ögon med allehanda spaashaftiga blickar framtitta. Slutligen
helsar jag the öfrige herrar, kommendörer af alla regnbågens
färger. Gamman och salutem vare med eder alla!
–
Men under dessa komplimenter nalkas jag allt närmare
mitt ämne. Mine herrar! jag sitter här framför eder, gifve
Gud nakot, för att såsom en rätt Rutoman kunna med
alla kroppens miner, attituder och uttryck, liksom på dragande
kall och embetets vägnar från själen, yttra för eder hela mitt
inre fatabur och beskaffenhet. Men mitt ämne
flyr allt längre bort i bakgrunden. Jag vill, som herr
Tegnér brukar göra med tiden, fatta mitt ämne vid hären,
tvinga det att stadna, upplyfta det i höjden och visa dess
blida anlete för er, mine herrar. Välan! hufvudet, som jag
för den skull fattar och nu lyfter mot taket, är icke mer
och icke mindre än betraktelsen öfver en rätt och tillbörlig
Rutoman. VIlan! jag börjar min kommentarie.
–
Såsom en rätt och tillbörlig ärones Rutoman, skådar
du allting genom glas, hoc est rutor. Upplyfter du dina
ögon om morgonen, så är det första du gör, att knacka på
din fönsterruta och fråga flickan Morgonrodnad, hvad
tiden månde lida. Hon kysser då på dina fingerspetsar, tittar
med friska, eldiga ögon in på dig, nickar och säger: »Solguden
drar redan på sig sina himmelsblå permissioner,
hans röda strumpeband hänga redan på de strålande skyarne,
hans guldgula väst skimrar på bergspetsarne. Snart
är han klädd; fyll ditt glas och drick hans skål, ty snart
sätter han hatten med de röda fjäderbuskarne på sig.» Du
blottar då, som frimuraren, din högra arm, nickar stor tack
till baka åt den pirrögda nymfen, lyfter, som brudgummen
sin flicka ur Vestas armar, din jungfruliga flaska ur sitt
fängelse, sveper morgonrocken omkring dig, öppnar fönstret,
lägger dig på golfvet vidöppen med flaskan i famn och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
