Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fantasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag spatserade framåt. Då förnaam jag några i luften
hastigt framsväfvande toner, likasom af englaröster.
Alla blomstrens klockor på den gröna stig
Vid musikens klara toner rörde sig.
Bäcken, hvilken bar på barmen solens bild.
Spelte som en nystamd luta, ljuf och mild.
I blinken såg jag framför mig en den gudomligaste
skara af tärnor. Alla buro guirlander af gullvifvor, syrener,
liljekonvaljer och förgät-mig-ej. De började att dansa, och
ringen förde mig vid hvarje omsvängning allt längre bort.
Bakom de genomskinliga löfven stod solen lik en skimrande
engel. Musiken fortfor. Allt mera domnade mitt hjerta,
allt mera försvann jorden med sin omgifning från min syn.
Jag vaggades på skyar och for öfver solar och stjernor,
tills jag mötte en himmelsk gestalt midt ibland dessa
solringar. Han rörde sin harpa. Melodierna trängde sig igenom
hela naturen, och jag tyckte mig sakta bortdö i en salig
förtjusning.
Nu blev allting åter tyst. Solen hade gått ned; dess
purpurslöja brann öfver skogen. Kring ängarnas majstänger
hade fjärilarne upphört att dansa. Tulpanerna i sina röda
bombasinsklädningar, de små förgät-mig-ej i sina blåa
hemväfda tyg, vindarnes slänggungor, blåklockorna, parterrernas
banérförare, stormhattarne, insveptes i ett eldrödt skimmer.
Luftens damborstar, granarna, rörde sig ej mer. Den
silfverhvita månen uppglänste på nattens fan. Småningom
vaknade mitt öga ur sina öfrerjordiaka drömmar.
På en högbröstad klippa satte jag mig ned och såg
uppåt himmelen. Den bar en mängd glittrande stjernor i
sin venstra och en purpurröd aftonrodnad i sin högra hand
Ur fjerran hörde jag denna sång:
Fantasus högst ibland gudar förtjusar.
Himmelens fält han med stjernor besår,
Jorden med blommor och majdagg och vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
