Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då utan bäfvan till vägs jag mig ger
Och som magneten mig vänder mot polen.
Barbara! du blir min dragande pol
Och måne och sol.
Bröder, förene oss vänskapens hand!
Glasen bli knutarne. – Vänskapens ära
Spride sin glans öfver vatten och land.
Må vi dess kransar i rankorna skära.
Lagern är skräp, om ej drufvornas bad
Fuktar dess blad.
Helsa och krafter och mage och mund,
Blommande kinder och fulla pokaler,
Snöhvita fötter i rosenelund,
Trofasta hjertan och inga rivaler
Blifve vår lott intill dödens minut! –
Nu är det slut.
–
N:o 3.
Ofta har den frågan blifvit väckt, hur det kommer till, att
alla skjutsbönder på Barkarby äro blåstrimmiga om sina
näsor och ryggar, hvarföre det så sällan händer, att någon
hållkarl derstädes dör en naturlig död, och slutligen, hvad
orsaken månde vara, att de flesta barn, hvilka i och
omkring denna trakt födas, gemenligen äro försedda med en
besynnerlig utväxt nedom näsan, nemligen med en pip,
hvilken innan kort utbildar sig till en fullkomlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
