Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett litet impromptu, då hofpredikanten A. A. Afzelius tillträdde sitt pastorat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjöar och susande björkdungar? Ej länge sedan skådade vi
vännen B. med pilens snabbhet spänna för sin bredschäs
och kasta till det bördiga Östergötland och sitt halft
patronella pastorat, lycklig som en selpinne, hvilken, sedan den
med sin skjutskamp länge skalat landsvägen utåt, ändtligen
fallen ur sitt esse, hittas af en skata, föres af den samma i
boet, knipes derefter jemte skatungarne af smågrefvarne och
omyxas på sistone till en knapphålsformande pryl i nådig
grefvinnans sy- oeh knyppelask.
Så hvälfver ekklesiastik-verket sin bläckstänkta slända.
Dock härmed ej nog. Äfven du, broder Afzelius, skall snart
skiljas ifrån oss. Du bortdrager till Enköping, den
Palsternack-, morot-, rof-, kål-, lökfrodiga staden;
med skäl bland köpingar benämnd den enda, likasom den
minst hufvudlösa af dem alla, ty hufvuden,
Jemt så många, som staden Paris, han bär uppå skullran,
Sex gånger hundrade tusen och fem och sextio stycken.
Dessa hexametrar kunna med fördel läsas, när man färdas
på Enköpings gator för att helsa på sina sockenboar.
Re’n du dig vänder
Och går ur vår ring,
Lyckligt anländer
Till Enköping.
Bommen slås opp.
Bugning och hopp,
Tal och kalas!
Kras!
Borgmästarn kniper
Bålar och glas.
Snart öfver hafven
Med lockiga hår
Vår’n med prestafven
Sjungande går;
Kallar då fram
Rosor och lam,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
