- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
II:480

(1875) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min resa till Småland. Fragment

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Svea, du moder, träd fram för mitt öga,
Lyft på din slöja, en blick åt mig ge!
Låt mig ditt huldrika anlete se!
Säg, är det sorgligt som månens på höga
Natthimmelns tron, eller gladt som den sol,
Hvilken sig hvälfver så ljus kring vår pol?
Darrar en tår i din blick, som begråter
Mandomens kraft, hvilken ej kommer åter?
Eller är strålen en dansande alf
Der in i ögonens ljusblåa hvalf?

Krumpit har tiden till dverg. Blott naturen
Blomstrar ännu i en lefvande färg,
Lätt på sefirernas guldvingar buren
Kring våra dalar och sjöar och berg.
Men inom bröstet klagar en öken,
Och för vår syn står ett pressande töcken,
Och i vår arm fins ej blod eller merg.
Stor uti ord, men så fattig i handling,
Rymmer den nyfödda kraften sin kos.
Ej mer en ek, men en tynande ros,
Mandomen hastar till stoft och förvandling,
Borgar af tiden ett blodbestänkt guld,
Ämnar dock aldrig betala sin skuld.


"Hvad skrifver herrn om?" ropade min patriotiske
hedersman. – "Jag skrifver om skulder," svarade jag. –
"Ja, ja, de äro min sann ej så lätta att indrifva utan
"landshöfding och bysättnings-utslag. I Turkiet förlorar man
"lika lätt sina penningar, som sitt hufvud. Sverige är och
"blir ändock det lyckligaste land till dag och dato. Ödmjuka
"tjenare! Lycklig resa! Vi träffas kanske på återvägen."

Nejderna kring Svärdsbro äro vackra. Blickar man åt
sidorna af vägen, så ligga der, likt obefläckade prestkappor,
sluttande åkrar med en ren svartmylla öfver fälten, utan
bördan af någon sten. Ser man åter på ängarne, likna de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cfd/b0480.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free