Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre prosaiska uppsatser - Företal till Babels torn, en rymdskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återstå. Om ni går och betraktar de så kallade hunddansarne,
hvad är det som frapperar er mest? Visserligen ej så mycket
de kuriösa fysionomierna, som kostymeringen och uniformerna. Er inbillningskraft lifvas, och ni tror er för ett ögonblick se
framför eder icke oförnuftiga djur, utan menskliga varelser
handlande ungefär som ni, med samma känslor och passioner.
Jag rekommenderar mina läsarinnor att noga betrakta besagde
uniform, guldet på kragen, de förgylda knapparne, guldbroderiet
på dolman, i knapphålen, på vesten, permissionerna, fram och
baktill. Hela uniformen med sporrar och allt, jag räknar äfven
härtill hästen, kostar efter mitt förmenande lika mycket med
hvad Vestergötland kastar af sig i goda år. Jag hoppas nu
hafva ingjutit en tillbörlig vördnad både hos läsare och
läsarinnor för min ryttmästare. Det öfver honom i höjden
susande trädet, hvars yttersta blad synas vilja formera sig
till en krans omkring hjelmbusken, har jag med tillhjelp af
Liljeblads Flora examinerat och funnit vara en verklig lager,
under hvars skugga vår hjelte för en stund hvilar, visserligen
ej i den afsigten att undvika kanonernas ljungeldar (då,
efter fabeln, blixten aldrig kan träffa lagern). Öfver venstra
axeln ser man ett band i vågor böja sig. Jag anhåller, att läsaren
icke måtte taga det för något silkessnöre; ty, om det är en
sanning, hvad Tessin fordom sade, att våra band binda
oss, så är dock dermed icke sagdt, att de skola strypa oss.
Sedan hjeltarne upphört att vara stjernbilder, hafva stjernorna
i stället flyttat ned på de blåa och de gula banden, så att man
med rätta kan med Svedenborg räkna mer än en himmel.
Bakom vår hjeltes rygg nära lagerträdet täcktes läsaren fästa
ögat på en byggnad med tvenne fönster och en stor dörr midt på,
som enligt de lärdaste forskningar och efter all anledning är
en hofrätt. Väl väntar man sig vid första ögonkastet icke något
stort, i synnerhet som gudinnan Justitia med sina vigtskålar
icke är synlig. Men rättvisan skulle allt för mycket förlora i
sin aktning, om hon dagligen utstäldes till åskådning, likasom
våren af sitt behag, om den ej omvexlade med höst och vinter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
