Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre prosaiska uppsatser - Hvad är kärlek?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ur full dager, om kärleken står vid mitt läger. Sjung en
sång, och tonar den genom hela verldsrymden, så är det
kärlekens. Den Evige skapade verlden för att ega ett föremål
för sin kärlek, och döden sprang ur sitt kaos och fick
lif. Då började rosorna uppsända sitt doft, stjernorna att
tala kärlekens ögonspråk. Man säger, att kärleken bär bojor.
Tvärt om; det är just kärleken, som lossar alla fjettrar.
Kärleken är en befrielse från all förgänglighet. Man
afskuddar sig det grofva stoftet. Man skärmytslar med
evighetens förposter. Jag ville påstå, att det högsta beviset
för en evighet är kärlekens tillvaro. Ingenting kan helt
och hållet dö, der kärleken föryngrar allt. Dess källa är
outtömlig. Utan dess åder vore säkerligen den poetiska
länge sedan uttorkad. Kärleken vet ej af något debet eller
kredit; han har, liksom de förste kristne, allting gemensamt,
tårar och löjen, fröjd och bedröfvelse, hopp och förtviflan.
Kärleken tarfvar ingen väckare. Hvarje pulsslag är det.
Kärleken räknar ej några tider efter solens och månens skiften.
Sekunderna flyga efter pulsslagen, minuterna efter suckarne,
timmarne efter kyssarne, och dagarne efter kärleksbiljetterna.
Kärleken finnes, liksom engelska portern, öfver allt. Men
han behöfver, såsom den, först vaggas, innan han blir god.
Vänskapen är kärlekens eko. Han upprepar dess sista ord:
Evigt! – Allt älskar; blott en varelse icke, afgrundens
ande, den olycklige. Han måste evinnerligen hata.
Dock, käre läsare, du fattar mig ej, du förstår mig icke.
Du ser liksom efter något osynligt, obegripligt. Du måste
sjelf blifva kär för att kunna förnimma, hvad kärlek är.
Välan! jag vill då uppkasta en annan tafla.
Tänk dig en skön sommarafton. Solen står på nedersta
trappsteget af sitt tempel. Blommorna buga sig och
göra korstecken. Skogstopparne bära brinnande facklor.
och foglarne uppstämma kärlekens haleluja. I sjöns vagga
sjunker dagen. Månen trampar sin vinpress af purpurröda
moln. Aftonstjernans anlete darrar i vågen, som en
Mariebild i en dopfunt. Skyarne ligga som spridda tyllremsor.
Trädgårdarnes namnsdagspennor, stockros orna, hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
