Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre prosaiska uppsatser - Försök till tal öfver en svafvelsticka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Försök till tal öfver en svafvelsticka.
Mine herrar!
Denna svafvelsticka, som jag nu håller i handen, har
fordom utgjort en lefvande, organisk del af universum. I
hvarje af dess förtorkade saftgångar har herskat ett friskt
och ungdomligt lif. I stället för den svafvelgula peruk,
hon nu bär, har hon fordom varit prydd med det mest
fagra och grönskande hår. På hennes fingerspets har mången
fogel sjungit, i hennes lockar mången sommarvind lekt, i
hennes krona mången vårsol kastat sina varma strålar, och
på hennes blommor mången Juniafton nedsänkt sin dagg.
Fäst vid sin stam, emottog hon derifrån den kraftfullaste
näring, tillväxte och blef stark. Under hennes betäckning
funno himmelens foglar och markens djur ett skydd emot
solhettan och störtskuren.
Huru annorlunda är hon icke nu beskaffad! Grymt
och obarmhertigt lösslets hon af menniskohanden från den
moder, ur hvilken hon hemtade sitt lif, och hvilken sjelf
föll ett offer för det skarpa bödelsjernet. Bladen blefvo
afrifna, safterna förtorkades och det forna naturliga
tillståndet förbyttes i ett onaturligt och dödt. I stället för
att vara en del af ett stort och skugg-gifvande träd, vardt
hon till en förtorkad sticka, bestämd att handteras af det
spädaste barn. I stället för det klara ljus, hon hvarje dag
nedkallade öfver sin strålomgjutna hjessa, skulle hon iklädas
en peruk af svafvel, blifva de dödlige till en vandrande
lyktgubbe vid deras små bestyr, samt slutligen, sedan hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
