Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
odödliga arbetet. Den poetiska spindeln (pennan) väfver
oupphörligen långa och korta trådar öfver papperet, gör
emellanåt halt för att förfriska sig ur djupet af ett glasbläckhorn.
Nu är allt sammans noggrant och väl afskrifvet. Rysligt
skön uppstår auktorn och uppläser sitt snillrika foster med
den mest patetiska ton. Han utsträcker armarne, han slår
sig för bröstet. Än ser han uppåt mot sitt taks
bläckstänkta himmel, än ned på sina tårs frågande spetsar.
Klockan 7 står han framför boktryckaren, öfverlemnar med
darrande hand sitt manuskript, blyg som den yngsta af
behagen. Boktryckaren påsätter sig glasögonen och, sedan
han räknat rimmen och befunnit dem vara af det goda slaget,
nickar han ett bravo, med tillägg: »uti nästa nummer skola
de se ljuset!»
Om någon var glad, så var det visserligen jag. En
hel idyll framblänkte för mina ögon. Jag såg redan min
okändas hänryckning, hennes hvita näsduk alldeles
genomblött af tårarnes störtskurar och mellan dem en solblick så
himmelsk, så eldig — ja, jag föll om hennes hals och utropade
med blicken mot höjden: »o Gud! det här är för
mycken salighet på en gång.»
Verserna lästes och beundrades. På beundran följde
undran, hvem som författat dem och till hvem de voro
egnade; ty intetdera var med någon signatur utmärkt.
På en varm dag följer som oftast en kylig afton; så
var det med mig. Åter stack sig en anmärkning emellan
med följande inkast. »Högt uppsatte herr rimmare och
poet! Ni har med edra verser förtjusat på samma sätt, som
en harpospelare i natten. Man hör hans toner; men man
vet ej, hvarifrån de komma och till hvem äro de stälda.
Icke är er donna nu blifven en hårsmån klokare på er
kärlek än förut, och icke heller är ni sjelf, min herre, ett steg
närmare det föresatta målet. Ni röjer mycken teori, men
ni har föga praktik. Ni begriper ej att använda det
allmänna för enskilda fall. Ni kan skära till en rock, men
förstår ej att sätta i en knapp.»
Dessa tankar grepo som en brandvaktssax om min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
