Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckligaste är, att han inte gör någon dermed illa. Merendels
skrifver han dagarne igenom och, när han tröttnat dervid,
går han ut i trädgården, samtalar med sig sjelf eller ock,
som nu, anfaller buskar och träd.» – Tiden var förfluten,
skymningen inbröt och jag skyndade mig att taga afsked,
lofvade helsa på med det första, och en handtryckning
af min älskarinna förvissade mig, att jag var välkommen.
Den, som vid min hemkomst allra först undergick
granskning, var den arma törnrosen. Hon var ännu lika
skön, som när hon satt på sin gren, doftade ännu lika behagligt,
som för två timmar sedan. »Så är då mitt hjerta icke
helt och hållet förskjutet; jag har i denna blomma en säker
borgen, att jag är älskad till baka. O du gudomliga törnros!
dig skall jag evigt förvara, och, äfven när du vissnat,
skall min kärlek var lika blomstrande, som du nu är för
mitt öga!»
Dagen derpå klappade mitt bröst af en orolig längtan.
Gårdagens händelser föreföllo mig som en dröm, hvilken
fordrade bekräftelse. Väl femton gånger hade jag satt fötterna
i rörelse, borstat hatten och iordningsatt tupéen, men
hvarje gång åter vändt om utan att komma till något afgörande.
Ändtligen beslöt jag att nedgå i trädgården, som
låg tätt intill min utvaldas, för att vara henne, ehuru osynligen,
så nära som möjligt. Nu var planket ty värr så högt,
att man ej utan tillhjelp af stege kunde se öfver det samma
in i sjelfva paradiset, och att midt på dagen våga en stormning
tordes jag icke af fruktan att blifva bemärkt. Några
remnor och sprickor, hvarigenom en salig stråle kunde intränga,
förmådde jag ej upptäcka oaktadt allt mitt bemödande.
Jag stod som en annan Adam och gret utanför
mitt gårdags Eden. Ändtligen föll mig en tanke in. Jag
skaffade mig en borr, och med dess tillhjelp gjorde jag på
planket tvenne runda hål, ungefär så stora, att mina ögon
kunde skåda derigenom med beqvämlighet, skar mig till dessa
kikare korkar, som passade till öppningarne och med hvilkas
tillhjelp jag kunde tillplugga och dölja hålen, när jag så
behagade. För mera säkerhets skull målade jag dem med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
