Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
natten och inqvarterades hos mig. Patron följde oss upp och
satt länge och språkade förnämligast med mig om sin käre
son, med här och der inflätade vinkar, att hvad latinet beträffade,
så, oaktadt hennes nåds önskan, kunde jag dock
våga på att förfriska honom med grammatikan. Till katekesen
syntes han deremot vara en afsvuren fiende. En
lämplig moral vore bättre; kroppslig aga borde undvikas;
man behöfde derföre icke visa sig flat. Han gick, och min
förmyndare fortsatte föreläsningen långt in på natten, hur
jag borde skicka mig. »Framför allt, stöt dig icke med
hennes nåd; kasta aldrig tvättvattnet ut genom fönstret; ge
dig ej i slangen med tjenstfolket; läs väl igen om dina
saker; kyss aldrig någon nåd eller fröken på hand, blott
dina likar, och putsa dig, när du om middagarne går ned
till herrskapets bord.» – Halfsofvande och med ett långsläpade
»Ja ja,» lofvade jag att noga iakttaga det föreskrifna.
Om morgonen vandrade han med min patron ut för
att bese egorna. Jag satt under tiden på min trästol och
hade ledsamt. Dörren öppnades, och en tioårig gosse inträdde.
Jag kunde förstå, att det var min discipel, den ädla
plantan, hvilken min pligt nu ålåg att taga under mina
händers vård. Utstyrd i ett par gula bolstervarsbyxor och
en melerad tröja, hvarpå nämde plagg vore uppknäppta
med gula metallknappar, framsteg han till bordet efter ett
snäft: »god morgon, herr magister,» och frågade, i det han
uppvisade en kortlek, om jag kunde spela pass? Till en
början något perplex öfver denna ovanliga morgonhelsning,
hemtade jag mig dock snart och förkunnade med en stadig
ton, att långt bättre sysselsättningar skulle upptaga vår
tid och att, hvad kortspel beträffade, förvisade jag dylikt
till drängstugan eller sophögen; hvarpå jag tog kortleken
och utkastade den genom fönstret. Röd som en kokad kräfta
i ansigtet, grep det adliga blodet, utan att säga ett ord, sin
kaschett och tog sin reträtt ut genom dörren. En stund
derefter såg jag honom utanför fönstret sysselsatt med hopsamlandet
af de kringspridda Sibyllinska bladen. »Detta är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
