Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med träbenet låg hos mig i ett kärt minne. Jag emottog
anbudet. Några dagar derefter åter ett uppdrag. – »Jag
besvärar så ofta, det är obeskrifligt obeskedligt; men jag
har ingen annan att vända mig till.» – »Allt för gerna,
om jag kan,» blef mitt svar. – »Dessa pennors formerande.»
– »Inte annat. Det skall genast verkställas.» – Halft
lutad öfver mig följde hon med ögat helt uppmärksamt
min pennknifs alla rörelser, beundrade min lätta hand och
säkra takt och försäkrade, sedan pennorna blifvit profvade,
att ingen förmått göra henne så i lag; de voro hårda,
släppte bläcket och gingo högst charmant.
På sådant sätt kom jag efter hand, utan att jag sjelf
märkte det, att stå på en förtroligare fot med guvernanten.
Bokvexlingen fortgick, och, hur det var, tröskade hon en
och annan kappe ur mig på veckan. Slutligen ville aldrig
pennora gå, och, fans ej detta svepskäl för handen, så
måste jag formera blyertspennor, grifflar, tälja pekpinnar
till kartläsningen, o. s. v. Som återtjenst lät hon mig
förstå, att jag gerna kunde anförtro henne något smått att
sy, såsom nattkappor, halsdukar eller dylikt.
Nu började hon meddela mig, som verkligen lefde i
ett slags egyptiskt mörker, ett och annat af dagens
händelser, ja till och med hennes nåds tankar och yttranden
om mig, hvarvid hon alltid lät påskina, att hon stått på
mitt bästa. Jag försporde äfven efter hand en märkbar
förändring i den förras uppförande. Förut var det sällsynt,
att jag om mornarne, då inhemtandet af kaffeportionen
skulle gå för sig, under bugningen vid dörren undfick en
nådig nick fram vid bordet; nu inträffade merendels alltid,
att jag helsades till baka med ett: »god morgon, herr magister!»
Ja nedlåtenheten gick till ock med en gång så långt, att
fru patronessan tillsporde mig, om huspigan ordentligen
sopade kammaren och rengjorde ljusstaken, om jag behöfde
någon lagning för mina strumpor och mitt linne, och om
man ej snart skulle få höra mig predika.
En annan sak satte äfven min håg på prof att blifva
kär. Min brefvexling var ganska ringa, endast med några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
