Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stå vi bredvid hvar annan. Min hand hvilar i din, du drager
den ej till baka. En suck tränger ur ditt bröst, en tår ur
mitt öga; min kind lutar emot din, ännu ett ögnablick och
en kyss beseglar vårt eviga förbund. Berusad af dess
himmelska sötma, svindlar det för mina ögon; jag hör, jag ser
icke mer; min sansning är förlorad; baklänges stupar jag
ned ur det högstammiga trädet. Ett rop upphäfves; Matilda
är sjelf hardt nära att dåna; dock, kärleken uppehåller henne
på sina osynliga armar, och jag, himmelska försyn, har fallit
i en yfvig krusbärsbuske, ej i ringaste måtto skadad.
Förströdda ligga visserligen kring gångarne bären; men
kärleken har beseglat dagen med sin glans, och ringa blifver
den fördubblade mödan mot den lyckliga vinsten af det
hela.»
»Från detta ögonblick räknade jag min salighets begynnelse,
från denna stund ett föryngradt lif. Hvarje morgon besöker
jag med min tobakspipa det kära stället. Fridsamt hvirflar
röken i den stilla luften. Ymniga glädjetårar
fukta mina kinder. Jag omfamnar den huldrika stam, som
burit den ljufvaste af alla bördor, som varit vittne till den
sällaste af alla minuter. Ofta hvilar jag under dess angenämna
skugga, under det jag plockar ett och annat bär från
de nedhängande grenarne, och, när solen strålar mellan
löfven, tror jag mig ännu se min älskade Matilda, som
blickar ned på mig.»
»Hvi är det mig ej förunnadt att lyckönska dig till
samma paradisiska tillstånd, till samma eterflygt? O! man
vet ej, hvad kärlek är förr, än efter den första kyssen,
denna sköna elektriska gnista, som utspringer från kärlekens
läppar. Då först är rigeln undanskjuten från sällhetens
tempelport. Jag bor i ett Eden. Jag har sol, jag har
måne, jag har sjustjernor, karlavagn och lyra; jag har allt,
ty jag har henne. Du kan aldrig föreställa dig, hur lugnt,
hur spegelklart, hur harmoniskt lifvet framflyter på
kärlekens gudahaf; här behöfves ingen åra, intet styre, ingen
lots, intet segel, ingen kompass, ingen pump, intet
munförråd, ingen barlast; allt går af sig sjelft, allt framflyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
