Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gården; lättare än en sefir flög hon uppför trapporna, slog
upp dörren och ropade under ett förfärligt flåsande, så att
isen började smälta på fönsterrutorna: »Hvad i Herrans namn
ur detta? Tänker ni slå i hjel min son? Jag är likväl hans
mor och kan aga honom.» – »Då kunna vi snart vara skilda,»
svarade jag och kastade rottingen i vrån. – »Allt för gerna,»
genmälde hon, »om det vore i morgondag. Med en sådan
informator, som på ett så barbariskt sätt behandlar ett barn,
äro vi allt för litet belåtna. Tycker herrn», i det hon
pekade på rottingen, »att detta är en maskin att aga med? Har
man någonsin sett dylikt? Kom, min gosse, vi vilja ej vidare
genera herr magistern!»
Efter en stund inträdde min patron. Jag berättade
förhållandet. Han fann åtgärden rigtig, men hade helst
sett, om jag hos honom anmält saken till vederbörlig näpst.
»Hvad är jag då, och hvad begrepp skall en discipel fatta
om en lärare, som ej sjelf eger rätt att bestraffa hans fel?»
– Min patron teg och gick.
Från detta ögonblick var mitt beslut oryggligt att skilja
mig vid konditionen. Jag skref härom till min förmyndare
och begärde svar med omgående post. Det uteblef. Detta
ändrade ej min föresats. En torsdagsmorgon skred jag till
sjelfva ceremonien. Hennes nåd satt i sängkammaren och
utkammade sina löslockar. Jag steg in. Hon såg på mig
något storögd. Efter en paus framförde jag mitt ärende.
Hon ömsom rodnade och bleknade. – »Är herr magistern
missnöjd med vårt comportement, eller felas det er något?
Jag måste bekänna, det var en högst oväntad nyhet.» –
»Hennes nåd har sjelf behagat yttra något deråt.» – »Jag?
förlåt mig, alldeles inte.» – »När hennes nåd tog så illa
vid sig härom dagen.» – »Nå, det måtte ni väl tillstå,
att jag då hade rätt; ty aldrig tillåter jag, att mina barn
skola så behandlas. Men vi skola ej mer tala derom. Ni
stannar dock åtminstone qvar till våren?» – »Jag ämnar
resa i öfvermorgon.» – »Det kallar jag att vara deciderad!
Men, ursäkta, det låter icke verkställa sig; ni skall väl ha
edra kläder först tvättade, och i denna kyla kan det ej ske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
