Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller rättare hästen med honom; ty vid stenfoten sökte han
efter gräs. Ynglingen såg sig omkring, och, i det han blef
varse ett qvinnoansigte upp i fönstret, frågade han, ehuru något
försagd: »Kan jag komma denna vägen till baka till ångfartyget
Yngve Frej?» – »Till Riddarholmen, menar ni»,
svarade Cyana med darrande röst; »ni måste då vända om
och rida gatan rätt fram; ni kommer då till ett torg, som
kallas Gustaf Adolfs, der får ni en bro i sigte och, sedan
ni kommit öfver den samma, viker ni af åt höger, så finner
ni Riddarholmen.» – »Ack! men det är så roligt att rida
litet mer; hvart bär denna vägen?» – »Till tullen.» – »Än
sedan?» – »Till Upsala.» – »Till Upsala! Är det långt
dit?» – »Jag vet ej. Några mil tror jag.» – »Ack, inte
mer. Då rider jag dit. Farväl! Farväl!»
Knappt var han försvunnen, förrän Cyana föll i en
bitter gråt. Hon viste ej hvarför; men den sköna ynglingen
sväfvade beständigt framför henne, och hans sista ord
»farväl, farväl!» klingade ännu oupphörligt i hennes öron.
Nu fattade hon ritstiftet och tecknade i några lifliga drag
Frithiofs farväl. Lifs lefvande stod hela ynglingen
tecknad på papperet, räckande sin hand till afsked åt Ingeborg.
Väl hundra gånger kysste hon den vackra teckningen.
Det dagades. Aurora satt redan med sin pensel i öster
och fullmålade alla skyar. Droppar af ljusstrimmor nedduggade
på skog och våg. Böljan fick åter ett öga, lunden
en röst. Matt och drömmande sjönk Cyana ned på sin
bädd, och den sista tanken, när hon insomnade, liksom den
första, då hon uppvaknade, var på den vackra ynglingen,
som så bemägtigat sig hela hennes inbillning.
Utan vår åtgärd torde läsaren inse, att denna yngling
ej var någon annan än vår vän Liljekonvaljenstolpe, hvilken
vi för korthetens skull hädanefter gifva namn af Julius.
Knappast hade teol. licentiaten, kongl. hofpredikanten,
juris utriusque doktorn och kirurgie magistern Bosander
uppvaknat, förrän hans första tanke blef att efterfråga sin
discipeis helsotillstånd; men hur stor blef ej hans förskräckelse,
då han hvarken fann honom under eller ofvan däck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
