Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olyckliga fisk, jag syndens menniska, och dock, herr grefve,
rår jag ej derför. Han har sjelf gått i sjön. O, jag är
alldeles för olycklig. Jag har hvarken ätit, druckit eller
gjort något annat på åtta dar. O! o! o! jag är alldeles
söndersargad; ja, jag är sjelfva antikrist!»
Man föreställe sig grefvens både harm, sorg och förskräckelse
vid denna nyhet. I en annan sinnesstämning
hade han troligen slagit båda benen af licentiaten; nu
nedtryckte honom smärtan så djupt, att harmen förqväfdes.
Under promenaden hem berättade Bosander i korthet händelsens
förlopp och att unge grefven troligen i våda om
natten omkommit i vattnet. Kinkigare blef det att framföra
underrättelsen till modern, som af naturen var mycket
lättrörd. Dottern var lyckligtvis ej hemma, emedan hon
på några veckor vistades hos en af slägtingarne på ett
jernbruk. Men saken tålde ej uppskof och kunde ej döljas.
Lisette hade redan från gården, der hon var sysselsatt att
upphänga kläder, varseblifvit sin älskade Bosander och
genast inberättat det för grefvinnan, som utkom, såg det
svarta floret, hörde några halfbrutna ord om Julius och den
farliga sjön, föll baklänges öfver en tvättbalja ooh inbars
afdånad i sängkammaren. Grefven och Bosander ingingo
i salen. Den förre utbrast i en bitter gråt, hvari den
senare instämde med ett högt tjutande. – »Ack! min ende
son, mitt allt», utropade grefven, »min Julius, du är då
borta; jag får aldrig se dig mer, all glädje är nu från mig
bortryckt! Herr Bosander, ni är ett sakramenska nöt, och,
om jag gjorde rätt, skulle jag smörja er. Ack, min vackra,
min goda, min snälla Julius! Det var ändå stor skada på
dig. Herr Bosander, ni är en sakramenska hundsfott, och,
gjorde jag rätt, så skulle jag hänga er. Ack, min älskade
Julius. O! jag kan bli alldeles förtviflad, när jag tänker
härpå! I sjöbottnen är din graf, i det kalla, förskräckliga
vattnet. Och det kallar jag eftersyn af en informator. Nej,
jag kan icke styra mig längre, jag måste klappa upp er,
herr Bosander!» – Bosander begynte skrika, grefven kastade
käppen i vrån och ingick till sin fru. Nu utkom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
