Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hur han än må kasta sig.» – »Förlåt mig,» utbrast den
fremmande, »min herre tyckes i dessa frågor döma allt för
hastigt. Jag har den äran eller rättare det ansvarsfulla
kallet att sjelf vara domare och tror mig sålunda temligen
väl känna både lag och författningar.» – »Hvem gör ej
det,» genmälte grefven; »men när dömer man efter dem?»
– »Jag är dock ledamot i högsta domstolen.» – »Så mycket
sämre.» – »Hvad menar ni dermed?» – »Dess rymligare
spelrum eger man att bedrifva veld och mannamån.
Det går långt bättre till i sjelfva Turkiet.» – »Jag hör, att
liberalismen spökar äfven i herrns hjerna.» – »Hvad det
kallas, som spökar här, qvittar mig lika; men upprättelse
skall jag veta förskaffa mig, om det äfven funnes femtio
instanser, hvartill man hade att vädja!»
Samtalet afbröts af en med fulla segel annalkande Arbogaskuta,
till hvilken man förgäfves ropat att styra babord.
Ångfartyget stötte med sin bog i hennes sida, maskineriet
måste stannas, ordvexlingar uppstodo; efter en
stund kom man dock loss. Nu var man på Björkfjärden.
Solen stod i sin middagshöjd. Vågor, ej högre än trösklar,
plaskade kring om farkosten. Den ena landskapstaflan efter
den andra framskymtade och försvann i sitt fjerran. En
Apollofjäril hade förirrat sig på fjärden, styrde mot ångfartyget
och satte sig att hvila på det uppspända seglet.
Man begaf sig ned i matsalongen att spisa. Klagovisor uppstämdes.
Svagdrickat var slut. Konjak med vatten fick
ersätta bristen. Man språkade och glammade. Tiden förflöt,
solen sjönk allt djupare ned åt vester, vinden blef stillare,
seglet nedtogs, Strengnäs var passeradt, ved intagen, Drottningholm
skymtade förbi, Riddarholmsfjärden plöjdes, skott
och tullbetjening; och när solen kastade sin sista stråle på
Riddarholmskyrkans urtafla, hann man till den efterlängtade
hamnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
