Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 7. En återblick på min barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärt, för att lära sig det goda, de vant sig ifrån. Varen
derföre», tillade han, »rena och oskyldiga såsom barn.» –
Härvid öfvergick han till det himmelska att vara såsom ett
barn, förmanade de fallne att vända om och blicka till baka
på sin barndoms förlorade Eden, vända om från tviflet till
sin barndoms tro, från verldskärleken till den första
oskuldsfulla. Han tecknade vådan, visade afgrunden, men också
räddningen ofvanifrån: den utsträckta fadershanden. Nu
öfvergick han till de unge, förmanade dem att förvara sina
hjertan. Han framstälde de tvenne förförarne, vår inre
svaghet, vårt vacklande mellan godt och ondt, och de yttre
frestelserna, andras förledande exempel. Hans blick blef
härvid eldigare, hans stämma högtidligare. »Äfven du skall
en dag vandra ut ur fädernehyddan, taga farväl af alla
dessa dina sköna barndomsfält, som bestrålades af en så
klar himmel och kring hvilka så härliga drömmar sväfvade.
Slut dem för sista gången i din famn. Tryck dem ömt
till sitt bröst. Andra föremål komma dig snart till mötes,
som kräfva hela din uppmärksamhet. Du fortskyndar med
tårbestänkta kinder fram på den föresatta vägen. De forna
föremålen försvinna i ett fjerran. Du befinner dig liksom
i en ny verld, en ny omgifning. Fädernerösterna är tystnade.
Då träda andra stämmor dig till mötes, af hvilka hvar och
en vill leda dig ut på sina vägar. Hvarhän vill du nu gå
för att hemta råd, finna styrka, vishet, försigtighet och mod?
Lita ej på de skatter, du förde med dig ur fädernehyddan;
de gifva intet stöd, intet råd, ingen tröst! Men bär du
inom dig rikedomar af ett barnsligt sinne, som afskyr det
onda, som älskar det sanna, det ädla, det sköna, det goda;
har du nu en varm förtröstan till Honom, som upptog i
sin famn och välsignade dessa små, hvilkas englar i himmelen
alltid se deras faders ansigte, som är i himmelen;
då kan du vara lugn och tryggad, då skall du förstå att
urskilja rösterna liksom andarne inom dig. Och då skall du
lära dig att följa endast de rena och sanna». – Sedan
predikanten ännu ytterligare och med en rörande hjertlighet
utvecklat dessa ämnen, slutade han med att teckna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
