Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 7. En återblick på min barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var nyfiken att närmare lära känna honom, och nu berättade
man om personen den ena historien löjligare än den
andra. Vi vilja till en omvexling af vårt enformiga ämne
här inpassa några. Gycklaren kallades allmänt af sina kamrater
för Karlvagnen, och vi vilja låta honom uppträda under
detta namn.
Några dalkarlar hade med sina spadar på axlarna en
gång på gatan gått honom förbi. Karlvagnen hade genast
skyndat till dem med förfrågan, hvarthän de skulle begifva
sig. »För att söka arbete,» blef svaret. – »Förträffligt,
jag är just nu i behof af några dylika, raska gubbar. Saken
är den. Jag eger strax utom staden en äng, men som är
något vattensjuk. Jag har länge ärnat tvärs igenom henne
uppkasta ett djupt dike. Har ni lust, gubbar, att åtaga er
denna gräfning?» – »Ja, blott vi få anvisning på stället.»
– »Det skall genast ske. Följ mig utom tullen. Ängen
är, som jag nämt, vattensjuk, och diket, för att uppfylla
ändamålet, måste gräfvas bra djupt.» – »Hur djupt?» –
Minst fyra alnar.» – »Och huru bredt?» – »Äfven fyra,»
– »Och det tvärs genom ängen?» – »Alldeles» – »Nå,
hvad betalar herrn för vårt besvär?» – »Jag ger er visst
för famnen, hvad ni begär. Jag är baron och rik karl, som
ej är så nogräknad på skillingen, endast arbetet blir väl
och fort verkstäldt. Ser ni det der stenhuset vid torget?» –
»Ja!» – »Vet ni, hvem som är egare deraf?» – »Nej!» –
»Det är just jag.» – »Få vi något på förhand?» – »När
ni slutat arbetet, gå då in i detta hus och fråga blott efter
baron, så vet hvar och en, att det är jag. Se, der har ni
till tobakspengar!» – Han gaf nu anvisning på stället, och
dalkarlarne började genast att gräfva med all möjlig
ansträngning. Tjärblomster, kattfötter och hundkaxe hvälfdes
öfver ända. En allmän förstörelse!
Morgonen derpå inträffade, att sjelfva den verkliga
egaren till platsen händelsevis kom att taga sin kosa ditåt,
icke så mycket för att bese sin äng, som fast mer en der
bredvid liggande ärtlycka. Himmelens dalkullor, lärkorna,
hade redan börjat att blåsa på sina säckpipor, och stoftets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
