Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 7. En återblick på min barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
examenssidor, och, hvad tycker ni, Hans Majestät fägnade sig
högst nådigt öfver er skicklighet, och till bevis på sin goda
tanke om er, har han med egen hög hand tecknat sitt namn
på hvar och en af dem. Sen bara!» Härvid upplyfte han
den utvecklade pappersrullen. Magistern bara bugade.
Gossarne halfgreto af fröjd. – »Låt se,» tillade han, »att ni
på sådant sätt alltid gören edra föräldrar, edra lärare, mig
och eder sjelfve glädje och tillfredställelse. Varen lydige,
sedlige, flitige; förkofren eder dagligen i kunskap och dygd
I skolen då vinna allmän kärlek och en rik välsignelse
både af Gud, konung och edert eget fosterland. Särskildt,
i det han vände sig till läraren, får jag tacka herr magistern
för sin outtröttliga möda, sitt osparda nit. Jemte det ni
från edert eget samvetes gillande vittnesbörd hemtar den
rikaste belöningen, förvissas jag derom, att en rättvis och mild
konung ej skall underlåta att i sinom tid ihågkomma eder
med den vedergällning, ni så väl och till alla delar förtjent.
Tröttna ej i edert kall, och välkommen i dag till middagen;
tag några af de snällaste med er; jag skall, när vi komma
att skära steken, ytterligare pröfva eggen på deras kunskaper!»
– Nahum blef en af gossarne, som fick följa med, och, då
orrsteken framkom, rodnade han ända upp till öronen vid
hågkomsten af sitt nyss öfverståndna äfventyr; men
biskopens examen uteblef.
Så framskredo ungefärligen tvenne år utan annan omvexling
än det möjliga tilltagandet i kunskaper och några
dermed förenade högre uppflyttningar och utmärkelser.
Nära det andra årets slut spridde sig dock ett sorgemoln
öfver den annars vanligtvis molnfria ungdomshimmeln.
Magistern hade fått befordran. Han hade sökt och genom de fleste
rösterna erhållit ett pastorat i sin födelseort. I början gladde
man sig deråt. Ombyte förnöjer, och, hvad man åtminstone
med visshet kunde emotse, var ett bättre behandlingssätt
af efterträdaren. Att karbasen ej skulle försvinna, det
kände man; men, att hans outtröttliga påhelsningar skulle
blifva sällsyntare, tviflade man ej på. Man såg redan ett
litet rum för lättjan och lusten att skolka. Man kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
