Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 7. En återblick på min barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utom all fattning. Brist på umgänge bidrog kanske äfven
härtill. För öfrigt sysselsatte han sig på de lediga
stunderna med botanik, och backar och klippor, ängar och
bäckar blefvo snart hans käraste kamrater och omgifning.
Härigenom införlifvade han sig innerligare med naturen.
Dess friska, helsosamma skönhet insmög sig oförmärkt i
hans hjerta, renade och luttrade hans inbillningsdrömmar
och bevarade själen för dessa sjukliga utsväfningar, hvilka
äro en följd af lösslitandet från det oskyldiga, enkla och
behagligt sanna, som framställer sig i naturens yppigt
omskiftande taflor.
På den tiden hade den så mycket omtalade, nu mera
nästan förglömda och alldagliga Frimurareorden börjat få
rykte ned åt landet, hvarest flere loger voro inrättade.
Tankarne öfver detta samfunds ändamål voro då ännu mycket
delade. De upplystare betraktade den helt enkelt såsom
en välgörenhetsanstalt; de enfaldigare, om de just icke
vidhängde den gamla sagan om slagtandet af barn för
Storturkens räkning, runkade dock på hufvudet åt en inrättning,
som äflades att insvepa sig i ett rigtigt egyptiskt mörker.
Uppmärksamheten härå bragtes ännu ytterligare i omlopp
genom följande tilldragelse. En dag inträffade en bonde
med sitt lass på torget. Under det han sysselsatte sig med
försäljningen af en stor gödkalf, framkom till honom en
obekant, till växten reslig figur med stora polisonger och
en basstämma till röst, lade handen på hans axel under
yttrande: »du ser mig ut att vara bra fet,» hvarvid den
fremmande såg honom skarpt i ansigtet; »du kunde rätt väl
passa åt hundturken!» Bonden, som förstod halfqväden visa,
sjönk härvid liksom stendöd till marken och svarade med
en skälfvande ton: »Jag är visst icke fet, nådig herre.» –
»Nå, nå,» fortsatte den obekante, »så skola väl russin och
mandel förskaffa dig bättre hull. Får du spisa detta i tvenne
månader, hoppas jag, du skall blifva lagom och så, som jag
vill ha dig.» – Bonden utom sig af fasa sprang genast
från lass och kalf, troende sig hafva idel frimurare efter
sig. Ryktet om denna händelse utbreddes snart öfver allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
