Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 7. En återblick på min barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afdela sjelfva arbetsrummet, och hvaraf det innersta fick namn
af det allra heligaste. Likaledes lät man förfärdiga ett par
ljuskronor af trä. Bråksammare tillgick vid öfverläggningarna
rörande det namn, sällskapet skulle antaga, och hurudan
klädedrägt ledamöterne borde bära. Riddare af det gyllene
skinnet, de Helige och utvalde i pyramiderne, Memfis
prester, Magerne i palmlunden, de Tolf braminerna vid
Ganges, med flera lika klingande benämningar, föreslogos och
förkastades. Hvad klädebonaden vidkom, önskade några en
hemsk och förskräcklig med dödskallar, dolkar och masker
Andra, som tyckte, det konsten att göra guld hörde till
den hvita och ej till den svarta magien, yrkade ljusa och
leende färger jemte symboler, som motsvarade solen och
firmamentet. Sedan man nära en månad tvistat om dessa
ämnen, upplöstes sällskapet af sig sjelft eller rättare fann
sig nödsakadt dertill, emedan det vid närmare forskning
uppdagades, att den förmenta öfversättaren icke ärft ett tyskt
ord efter sin fader mer än dass och aber, och att för öfrigt boken enligt en kunnig gymnasists försäkran endast innehöll
de mest förvridna galenskaper, samt att dessutom blotta
tillrustningarna skulle kosta mer, än hvad sjelfva guldet
vore värdt.
Den ena idéen föder dew andra. Sedan man misslyckats
i guldmakeri, slog man sig på att blifva röfvare. En
tallskog strax utom staden erbjöd en tjenlig plats, och ett
berg med sina skrefvor och gångar ett samlingsnäste för
sjelfva röfvareflocken. Platsen hade äfven ett högst ohyggligt
utseende. Rundt omkring växte halft förtorkade enbuskar
och martallar. Från ett tätt bredvid liggande träsk
uppkrälade ödlor och grodor. Ljung, getpors och sqvattram
utgjorde traktens enda prydnader, hvaraf de senare spridde
en frän och obehaglig lukt. Inga sångfoglar i trädtopparne,
endast svarta korpar och skrattande skator. Längre bort
lågo spridda ben af hästkäkar och hästfötter. Stället
fördystrades ännu ytterligare genom gamla traditioner om
elfvor, gastar och bergstroll, och på en liten grön plan såg
man verkligen en så kallad elfdans. – Man skred genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
