Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 9. Brefvexling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
exercitio; fast det är sant, mamma vet ej, hvad det vill säga.
Jag skall skrifva en grann dedikation till pappa och mamma,
på latin eller svenska, derom är jag ännu icke rätt ense
med mig sjelf »Eller en sonnett,» sade Nahum härom
dagen småleende. I förtroende skall jag säga, att han skrifver
litet smått vers; men tyst dermed, jag har någon plan
derunder. Kors, om jag fick falla mamma om halsen och säga,
huru mycket jag håller af mamma, det vore för roligt.
Men det var grufligt, hvad jag har skrifvit långt. Jag
får väl inte alldeles glömma bort dig, goda Paulina. Ack
jag fick ej taga farväl af dig, när jag reste, ty du var icke
hemma. Det har jag gråtit öfver mer än en gång. Kommer
du i håg din bror Julius? Fyra i lifvet äro mig kärast,min
mamma och pappa och du och Nahuma. Ack! du skulle
känna honom; han är så god, så förståndig, så lugn, så
vänskapafull. När jag brusar upp, så hejdar han mig. »Jag
är,» sade han härom dagen, »som en ensam fogel på qvisten.»
– »Hvarföre så,» svarade jag. – »Jag har icke någon
far och icke mer någon mor. Hon är nyligen död.» –
Härvid lutade han sig emot mig, och jag kände huru
tårarne bränheta föllo på min hand. – »Har du icke heller
någon bror,» sade jag. – »Nej nej!» var hans svar. – »Så
vill jag då blifva din bror, och Paulina skall blifva din
syster; gråt ej så bittert.» Han slöt mig i sin famn och
uppblickade lugnt och stilla. Det gick mig rigtigt till hjertat,
att han ej egde någon huld eller skyld. Men jag måste
sluta. En qvart återstår blott till posttimmen. Farväl Paulina.
Jag har visat brefvet för Nahum. – »Hvarföre skall du
skrifva om mig?» sade han. »Stryk ut det der.» – Men
jag låter det qvarstå. Det är ju ingen osanning deri.
Farväl pappa och mamma. Glöm mig ej med bref. Ack! jag kan
inte låta bli att längta hem. Eder
Julius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
