Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkligen varit på Gårdshamra tvenne dagar. Vi anlände
den femtonde på qvällen, läto qvarsätta vårt åkdon i
Mellstorp och vandrade hit till fots. Senare på aftonen ärnade
vi öfverraska med musik i månskenet; men, hur vi
samspråkade, beslöto vi att tillbringa natten under öppen
himmel och ej förr än den följande dagen gifva oss till känna,
i synnerhet som det var fullmåne och vi icke på nära ett
år sett Guds klara sol gå upp. Under denna öfverläggning
varseblefvo vi från vår bergspets Paulina och helsades af
hennes luta och sång, hvilket jag besvarade med min flöjt.
Under tiden satte sig Fredrik och aftecknade Gårdshamra,
äfvensom templet och kullen, i det ögonblick, Paulina fattar
sin luta och spelar derpå.» – Alla samlade sig kring taflan
och försäkrade, att Paulina var väl träffad. Hon rodnade,
neg för Fredrik och tackade. – »Än lilla mamma då,»
inföll hon efter en paus, »stackars mamma, hon får alls intet.»
– »Tålamod! tålamod!» sade Julius, »se här det nyaste
häftet af modejournalen, det skall mamma studera på, tills
vi resa åt Medevi.» – »Nej!» jollrade Paulina och småluggade
Julius, »nu får du ej längre stå här vid den gamla
kappsäcken, du måste följa med mig ned i trädgården och se,
hur städadt och snyggt jag har, och din vän skall också
medfölja. Se så, lägg nu bort de lärda sakerna. Jag har
så mycket att säga och visa dig.»
Det hjelpte ej; han måste lyda. Paulina sprang
långt förut och kastade än en krusbärskart, än en utsprucken
syrenqvist på Julius; s1utligen kom hon till baka med tvenne
narcisser, fäste den ena i bröstet på sin bror med tillägg:
»se, det får du, för du är beskedlig,» räckte den andra åt
Fredrik; »om jag får lof herr Fredrik.» – »Herr Fredrik.»
sade Julius och slöt dem i sin famn, »ni skall kalla hvar
annan du.» – »Ja, ja, bästa Julius, du, du, jag skall komma
i håg det till en annan gång.» – Nu skulle allt synas och
granskas, jemväl äpple- och päronträden, om de lofvade
mycken frukt, ehuru de knappt hade hunnit i blomma. »Se
här,» pekade Paulina, »en splitter ny rosenparterr. Pappa
kallar honom den Julianska; ty der äro endast höstrosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
