Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
morgonen derpå landtmätardottern inbegripen i ett
hemliqhetsfullt samtal med några unga flickor af hennes bekant. De
höllo sig skilda från andra och läste på ett papper, än
bakom en syrenhäck, än bakom en knut, än bakom en
kägelbana; man slog sina krumbugter kring kaptenen, som
ströfvade gångarne utåt med sina krokiga ben och tycktes ej
yttra det ringaste tecken till kärlek. Vid middsgsbordet
jemkade sig, hur det var, vår sköna till kaptenen för
att rigtigt mäta och graden hans kärleksbarometer. Den
stod på nollpunkten, ja, den var nära färdig att sjunka
derunder och hota med isbark och snöglopp. Den unga damen
släppte honom likväl ej så lätt. Hon språkade med honom
utan uppehör och framkastade slutligen åtskilliga vinkar
om konfekt, pistoler, halsband, med mera dylikt. Detta
var för honom ren Kaldeiska. Efter måltiden steg han upp,
vände sig till Fredrik, hvilken händelsevis suttit strax
bredvid, med förfrågan, hvem det unga fruntimret kunde vara:
»fan vet, hvad hon menade; hon kallade mig major, det
jag aldrig varit, ordade om den hyggliga militären, frågade
mig, hvar jag bodde, om jag trifdes i ensligheten, och
påstod helt envist, att jag fått ett sabelhugg i näsan, hvilket
prydde mig oändligen väl. Jag börjar tro, att hon velat
drifva gäck med mig.» – Fredrik underrättade honom,
hvad han kände om damen, hennes namn och visteleort,
och försäkrade, att han verkligen tyckt sig läsa i hennes
öga en mer än vanlig tiillgifvenhet för herr kaptenen. –
»Det ger jag den onde,» svor denne till, »en gammal
väl femton horn i pannan före årets slut.» – Härvid
stannade hela upptåget, och den sköna drog sig efter hand till
baka inom sina forna förskananingar.
Förr, än vi sluta detta kapitel, vilja vi meddela läsaren
åtskilliga figurteckningar, äfvensom en liten berättelse om
grefrens resa till kanalen.
Bland de första figurer, hvilka om morgnarne instälde
sig vid brunnen voro:
1:o Tvenne grosshandlare från Göteborg, båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
