Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och en rödblå näsa, der Bacchi offerlåga brann i sin klaraste
glans. Mot kanten af en soffa hvilade, liksom litet
knäckt, en krycka. Mannen satt och rörde i en bål, drog
med slefven långa, skimrande cirklar, hälde emellanåt några
droppar i glaset, läppjade och smakade och såg sig så förnöjd
omkring. Det var brukspatronen sjelf. I det fänrik
A. inträdde, blickade brukspatronen upp, satte handen som
till en skygglapp öfver ögonen för att, obesvärad af lampskenet,
taga den anländande i närmare betraktande. – »Välkommen,
välkommen, herr löjtnant eller hvad titeln är!
Det var förbannadt bra, att ni kom. Ni måste slita en tvist,
som för tillfället uppstått mellan mig och dessa herrar.
Frågan är, om denna punschen är för mycket stark eller
lagom.. Hvad säger ni? Var så god och smaka!» – A.
tömde glaset och sade: »efter min oförgripliga öfvertygelse
är punschen allt för svag.» – »Det var väl fan,» ropade
den tjocka brukspatronen, reste sig till hälften upp, satte
åter handen framför ögonen och stälde sig att starrbliga
på fänriken. »Det var väl fan, är denna punschen för svag?
Var så honnet och tag ett glas till!» – »Den är mycket,
mycket för svag.» – »Åh, Gud förskona oss, det var väl
fan till strupe ock,» genmälde brukspatronen, i det han fattade
kryckan och framgick mot A. med ett slags förvåning,
blandad med vördnad. »Hvem har jag den äran att tala
vid?» – A. uppgaf sitt namn och karakter. – »Nå, så
hjertinnerligen välkommen. En så hygglig ungdom är mig
på det högsta kär. Ni upplifvar i mitt minne forna, glada
tider, då det ingenting för mig betydde att ensam våga på
en sådan bål. Tillåt mig omfamna er. Men allvarsmt,
tycker ni punschen är för svag?» – »Han smakar ju bara
vatten.» – »Det var en varg,» mumlade brukspatronen och
satte sig åter i soffan. I det samma uppdrog A. sin näsduk,
hvarmed sillsaladen följde, som spridde sig kring golfvet.
A. låddes blifva förlägen. »Skadar inte, skadar inte,» sade
brukspatronen, »ni är på god väg, låt oss klinga till samman.»
Under tiden företog fänrik B. sin klappjagt efter majoren.
Han slog sina krumbugter kring salongen. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
