Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
målet. God natt, hennes nåd!» – God natt, herr löjtnant!
sof sött! god natt! god natt!»
»Det är en förbåldt hygglig ungdom den der fänrik
A.» sade brukspatronen vid sitt inträde på gästgifvaregården,
i det han lade hatten öfver en kattunge, som krupit upp
på stolen i sofrummet. Att vara militär, så måste jag bekänna,
att jag knappt sett maken.» – »Förlåt mig, genmälde
majoren, under det han drog nattmössan på hufvudet,
då misskänner min bror alls för mycket oss krigsbussar.
Jag skulle nästan vilja påstå, att vårt stånd framför många
andra korporationer är hyfsadt och belefvadt. Likväl, om
en jemförelse, för att tala militäriskit lärdt, storheter emellan
skulle ega rum, så föredrager jag fänrik B. Oberäknadt, att
han är en språksam, tillgänglig och förekommande man, är
han äfven instruerad med ganska goda kunskaper; kanske
något tankspridd, hvilket jag vid piketspelet märkte i går
afton.» – »Jag skulle allt ha god lust att bedja de der
henne tillbringa några veckor hos mig, hvad säger bror
derom?» yttrade brukspatronen. – »Jag står just och grundar
på det samma,» svarade majoren; »men då måste jag
nödvändigt hafva mig ett par nya kortlekar och en kambiolek.»
- Nu tumlade brukspatronens hatt i golfvet och afbröt
allt vidare samtal.
»Men min kära man,» sade den lilla, vackra frun, då
hon vaknade om morgonen i sin rosenbädd och stoppade
några sockergryn i munnen, »hur kan du påstå något sådant?
Vi kunna icke undvika att se dem hos oss, då våra
grannar, brukspatronen och majoren, bjudit dem hem på
sina landtgårdar.» (Frågan hvälfde sig, som läsaren kan
förstå, kring de tre unga fänrikarne) – »Hm!» sade ryttmästaren
och tog liksom efter någonting i pannan för att
få ett svar. »Hm!» sade han ännu en gång och drog sig
med kudden några tum längre bort, »alltid är du orimlig,
min vän.» – »Nå, nå, min lilla söta vän, du får inte bli
onådig för det! Vi komma nog öfver ens, bara vi träffa
majoren och brukspatronen, och ni fått framför er en god
frukost. Se så, var snäll nu, min lilla gubbe,» derpå räckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
