Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innerligaste sympati. Hvad återstod att göra? Hörsamma och
lyda. Man hade tagit på hand.
Vackra Heloisa! jag ser en fråga sväfvande på edra
läppar, jag förstår den. Jag har alldeles förgätit att
förtälja något om den sköna frun. Hon synes hafva yttrat
sig blott en enda gång på det der merbemälda kalaset.
Innan fänrikarnes afresa måste författaren häruti afbörda
sin skuld. O! huru är det möjligt att medhinna allt? Jag
skall dock uppkasta en liten grundritning.
Hon satt vid fänrik C:s sida, såsom läsaren behagade
påminna sig. Hvad jollra icke officerare, och hur ofta
halkar ej ett ord, ett uttryck från era skönhetsläppar,
hvarmed aldrig åtföljde någon betydelse! Endast ett oskyldigt
galanteri, intet mer! Läsare, tänk intet argt om din broder
eller din syster! Det senare nämnes väl icke uttryckligen,
men förstås inunder. Hur ofta uttyder ej afunden till det
värsta, hvad som endast var ett okonstladt foster af en för
ögonblicket hänförd glädje! – Ett kan jag dock icke förr
låta, och hvarföre jag här omtalar det, är, emedan det
möjligtvis han lända den unga frun till rättelse och
förbättring i framtiden; hon tog under ett högljudt skratt
med gaffeln en gurka och stoppade den i munnen på
fänriken. Det var illa gjordt. Hushållerskan, hvilken just då
stod i dörren, bleknade vid denna syn af pur jungfrulig
förargelse, och innan morgondagen var historien hunnen
ända till den sedesamma dottern i prestgården med den
förändring, att frun under hela tiden suttit och matat
fänrik C. Mindre förebråelse förtjenar afkastandet af
florsschaletten. Den led väl ingen skada, men blef ändock något
tillskrynklad samt nedföll till och med en gång bland
granriset på golfvet.
»Har ni intet mer att berätta?» – »Nej! bästa Heloisa,
nej, nej, intet mer!» »Hvartill gagnade då episoden? Ni
kunde allt för väl låtit den vara borta.» – »Ja, men för
att uppfylla er önskan. Förlåt mig! jag skall ej göra så
mer!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
