- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
III:266

(1875) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i dalen ett högt gräs. Gick man från denna fördjupning
till venster öfver en liten äng, så uppkom man åter på en
höjd, hvarest man hade framför sig den mest romantiska
utsigt öfver en sjö, allt omkring bekransad med löfträd.
Mångfaldiga holmar förhöjde ännu mer den praktfulla taflan.
När solen stack upp om morgonen, böljorna och vassen
började sakta och smått röra sig för vinden, björkarna
speglade sina med foglar fullsatta kronor i vattnet, änder
med viftande, glänsande vingar flögo öfver ytan, långa
silfverränder, liksom strömmar, drogo sig öfver sjön, här en
framskymtande udde, hvarpå en fiskare satt i skjortärmarna och
metade, der en berghäll, på hvars topp en gnäggande häst
stod, här ett litet segel, der en skytt, hvilken mellan träden
ömsom syntes, ömsom försvann; – hur härligt, hur miidt,
hur gudomligt låg ej hela landskapet framför åskadarens
blickar! Eller, när dagens stjerna gick att kyssa
skogstopparne, nedsjunka vid dess fötter, beströdda af sippor, för
att slutligen slockna; hur täckt bredde sig icke då öfver
sjöspegeln ett lätt purpurflor! Vid stränderna låg böljan
mörkblå, längre ut rosenröd. Skällorna, vallhjonens blåsande
i sina horn, talltrastens aftonqväde, det lena suset i asparna
invaggade fantasien i de ljufvaste drömmar. Stod så
aftonstjernan och myste mellan löfven, eller smög sig månen
längs efter skogen, tills han högröd rann upp, oförväntad,
huld och fryntlig för betraktarens öga; omöjligt att hämma!
en tår flöt då så sakta, så stilla, så saligt, ren och klar och
varm ned på kinden för att slutligen falla i någon doftande
blomsterkalk.

»Det var fan till betar jag har fått, mina herrar,»
ropade majoren, slog korten i bordet: »666. Är det möjligt?
Det är ju det stora vilddjurets tal? Vi byta om spel! Hvad
säges om sala hybika, gropojs, farao, wobesser? Jag förstår
ej, hur jag kunnat spela så rasande. Dock, det betyder
ingenting. Lyckan och händelserna skola hafva sin gång.»

»Jag tror, vi hvila oss litet,» sade fänrik B. »Jag är
alldeles lam i högra armen, och skinnet är afnött på
knogarne.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cfd/c0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free