Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än femton valpar, alla sunda och karska. Om min Rölla i
stället (troligen en ko) gifvit mig femton kalfvar! Det är
ju förskräckligt!» – »Det stöter något på hexeri,» yttrade
fänrik Bernhard. »Herr ryttmästaren ämnar väl för
sällsynthetens skull uppföda dem alle samman?» – »Bevare
mig himlen derifrån,» fortsatte ryttmästaren, »de skulle då
alldeles utplundra mina mjöllårar. Jag ärnar dränka dem
i afton, när, det blir mörkt.» – »Ryttmästaren sjelf!»
genmälte fänrik Carl. – »Ja, hvem annars?» svarade
ryttmästaren. »Jag vågar ej lita på gårdsfolket, ty det kunde
hända, att de undangömde fyra eller fem. För öfrigt ser
jag intet vanhedrande deri. När jag för tre år sedan ville
bli af med gamla Bläsen, lät jag afraka på honom manen
och svansen. I detta skick sände jag honom i en tom hövagn
till ett visst stuteri två mil härifrån att få skinnet af.
Min dräng hemkom dagen derpå med det svaret, att den,
som afrakat taglet, får äfven afdraga skinnet. Jag lät mig
icke förtycka, stack kampen med min egen fällknif och
expedierade sjelf hela förrättningen.» – »Det kan man kalla
att åtminstone ej vara kräsmagad,» yttrade fänrik Axel;
»men skulle ej herr ryttmästaren tillåta oss att få köpa en
eller två hvardera af valparne. De torde kanske vara af
jagtslägte, och vi öfva oss något litet med bössa?» – »Mer
än gerna,» yttrade ryttmästaren med ljusnande panna, och,
som han tyckte sig gjort god marknad, bestod han sig i
glädjen två prisar snus.
»Jag förstår ej,» pustade majoren halft brummande,
»hvart våra fänrikar tagit vägen. Här återstår ännu sedan
förmiddagen en mängd vackra betar.» – »De ha gått ut
att fiska,» sade hans fru något spetsigt och nöp med
munnen. – Majoren begrep ej det figurliga i talet, men fortfor:
»i öfvermorgon, bästa du, se vi ju brukspatronen, ryttmästaren
och kanske några flera hos oss.» – »Som du vill,»
svarade frun och gick ut i köket.
Under tiden kunna vi se oss något omkring, huru det
kan vara beskaffadt med majorens inre och yttre ställning.
Egendomen var betydlig, men skötseln gick lamt. Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
