Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
middagen meddelas, åtskilliga nycklar aflemnas, ett och
annat råd tillägges, m. m. Derpå sätter sig de lilla frun.
Framför henne står Elise med kammen i munnen. papiljotterna
uttagas och kastas i lådan vid kakelugnen, lockarne
utredas och läggas med mycken sirlighet och smak kring
pannan; derefter går hon åter till kakelugnen, tager
handduken och doppar honom så djupt som en fingerborg i
vattnet, kommer till baka och tvättar vid hårfästet bort en
liten sotfläck. Nu är allt färdigt. – »Se så, moster, se sig i
spegeln, är det ej galant?» – En kyss, och hon aflägsnar sig.
Officerarne hafva spridt sig; men på det sätt enligt
öfverenskommelse, att en i sänder skulle hålla vakt i
lusthuset. Carl hade gått ned till fyrverkeriet, Bernhard
sysselsatte sig i löfsalen med utstyrseln af ekläreringen, och
Axel hemma i lusthuset med uttänkandet af ceremonielet.
Den lilla flickan steg in och lemnade en biljett.
»Bästa Axel! för all del hjelp oss. Den elaka gubben
(här menades ryttmästaren) vill nu, att ingenting skall bli
af, ingen klädsel, ingen dans, ingenting. Hans magra kampar
vill han icke heller släppa till. Allt är på tok och
galet. Han har nyss varit i köket och brummat öfver en
gås. Han ville också titta i grytorna; men basta! Nu har
han gått ut till korngärdet. För all del skynda dit och
släpp honom ej förr, än han gifver efter. Du skall se, att
vi bli grant utstyrda; moster reser inom en timme. Uträtta
nu snällt hvad jag sagt dig, så skall du få, när vi råkas,
en k– af din trogna Dione.»
Som en blixt flög. Axel sin väg. Kärleken är starkare
än döden, skulle han då icke förmå besegra en afskedad
ryttmästare! Gubben stretade emot. Det hjelpte ej.
Pock och lock, hot och uppmuntran, ja till och med löfte
om drickspenningar, allt lofvades, förevisades; man
försäkrade, att fänrikarne gerna skulle efter torsdagen
i åtta dar häfva hö, i tre veckor dika, köra gödsel, bulta kokor,
stöta bäfvergäll, karfva tobak, göra skopinnar, skjuta
rapphöns, fiska, utrota mullvadar, skära hackelse samt föra hem
ved och torra enrötter. – Nu hördes den vackra fruns vagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
