Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan herr magistern ej behöfva. Jag har här nere sju och
tjugo ganska pålitliga, dem magistern vid tillfälle kan få
skrifva af. De komma förträffligt till pass i pastoralexamen.
Skulle äfven ett par slås om kull, hvilket jag ej förmodar,
så stå ändå en sjutton eller aderton qvar, som omöjligen
kunna kastas öfver ända. Vossii Rhetorica! Gammal
bekant. Ernesti teser! Förtjena att grundligen studeras
och i minnet inpräglas. Bussers moral! Det slår mig
för hufvudet, att den karlen är något kättersk. Jag fruktar
nästan, att han är Kantian, och den persedeln är en
erkekättare.»
»Kant!» utropade adjunkten, »tvärt om! det är en
ljusets apostel. Det var först han, som slog sig på att
utreda det menskliga vetandet och i hvad mån vi äro
susceptibla af kunskaper eller icke,» – »Nå,» inföll prosten,
»hvad blef då resultatet?» – »Jo,» svarade adjunkten, »att
vi veta ganska mycket» – »Hvad veta vi då?» genmälte
prosten. – Här stannade adjunkten i stöpet och började
leta efter Kants kritik öfver det rena förnuftet för att af
registret möjligen hemta någon ledtråd. – »Lika godt!»
tillade gubben efter en paus, »för säkerhetens skull lägga
vi fader Busser till det andra skräpet i vrån.»
På dylikt sätt nagelfors hela samlingen igenom.
Adjunkten prutade väl emot, men det hjelpte ej. De
misstänkta böckerna uppburos i ett kålfat på vinden att inom
lås och nyckel förvaras i en stor, jernbeslagen kista.
Utgallringen var nu slutad. Svetten lackade af prosten.
Adjunkten var ej mindre utmattad. Dammet stod högt i
skyn, men böckerna på sina anordnade platser; alla af en
tro, ett dop och enahanda bekännelse. De gamla
hedningarne: Ovidius, Virgilius, Xenophon, m. fl. undantagne, på
hvilkas omvändelse ej var var stort att påräkna. Lasse
hade under tiden ej vågat sig in. Blott en enda gång
tittade han i dörren, men vände om vid den bäfvande
anblicken af Tollesson, hvilken låg uppslagen på golfvet. Nu
satte sig prosten på en stol för att flåsa ut, hvarvid han
fick i ögnasigte snuggan, hvilken han i distraktion strax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
