Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig om näsan för att snyta sig, tänkte hon, kosta hvad det
ville, att försöka komma till kyrkan i den förmodan, att
magistern skulle låta höra sin vackra röst. Men,
alldenstund tystlåtenheten icke egentligen blifvit qvinnans lott,
kunde hon ej länge behålla hemligheten för sig sjelf, utan
meddelade den först åt mamsell Greta och derefter åt hela
kökskotteriet. En gemensam furioso fattade nu alla hjertan.
Hvar och en ville till kyrkan, ingen blifva hemma. Det
var ej utan, att underrättelsen om magister Falallelejs
lyckliga embetsgåfvor äfven skakade Greta. Hon egde af
naturen ett känsligt och ädelömt hjerta. Hon hade alltid
förestält sig en adjunkt såsom ett halft underdjur, en tingest,
ofantligt hygglig, from och artig, utrustad med hvarjehanda
små talanger, såsom att kunna spela fiol eller blåsa flöjt,
dansa kadrilj, sjunga, fläta korgar, skjuta morkullor, förstå
sig på att sätta blomsterlökar, purjo och portlake, samt
hjelpa till att rita symönster; för öfrigt fullproppad med
visböcker, små historietter och namnsdags-gratultioner.
Med ett ord, såsom en högst behaglig menniska,
hvardagarne utstyrd med halmhatt och grönt sidenband om kullen,
mörka linnekläder, svart halsduk, kanske med en liten
kråsnål vid middagsbordet, helgdagarne med svarta, nätt
tillskurna klädeskläder, väl stärkt krage, ej allt för stor,
upptufsadt hår och hvit näsduk, suktlädersstöflar, kanske med
svarta silkesvippor eller tofsar framtill.
Affärden till kyrkan blef också ytterst högtidlig, dels
emedan den var mangrann eller, om vi så må uttrycka
oss, total, dels emedan utstyrseln i hänseende till åkdonen
var mer än vanligt präktig. Förut hade man sett blott den
lilla enstaka schäsen, med prosten i korgen och Greta eller
gårdsdrängen bakpå, rulla ut genom grinden; nu kom
härtill en grönmålad, hög tvåhjulskärra med fjädersäte, hvari
mamsellen åkte med Maja, den senare såsom körsven.
Den öfriga personalen gick. Först framhjulade i alla
möjliga bugter och under ett ständigt knarrande prostens
åkdon. Pipan hängde som vanligt i munnen, med sjelfva
hufvudet och sin markatta kastad mot venstra armen. Bak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
