Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Greta medföljde, och hennes tillstyrkan blef, att söta pappa
skulle inropa henne. – »Godt,» sade gubben och vände
till baka, blandande sig i bondhögen. Knappt hade
auktionisten blifvit de höga resande varse, förr än han mycket
kruserligt bjöd dem stiga in i auktionsrummet och der
taga en plats. Greta stadnade utanför att bese några
kokkärl, magistern att syna ett par gamla sammetsbyxor, hvilka
till försäljning blifvit inlemnade af en enkefru prostinna,
enda arfvet efter hennes salig man, utom en koftan och
några böcker. Permissionerna föllo magister Falallelej på
läppen, i synnerhet då han förmodade, att de ej skulle
vara utan all effekt inför Gretas ögon. Han hejdade sig
likväl snart, när han erinrade sig prosten och hvad han
möjligen skulle komma att säga, i fall adjunkten dristade
pådraga sig sammet. Han afstod alltså från beslutet att
inropa dem. Solen gick emellertid ner. Auktionen led till
slut. Den engelska ladyn blef rigtigt inropad. I den lilla
bäcken, full med gåsfjädrar och ankdun, stod redan kronofogdens
hästar och sörplade sin aftondrick; bakom deras svansar
upptindrade ett välmående och frodigt prostansigte, som
efter hand höjde sig öfver hästryggarne och slutligen
uppsteg såsom måne i trädtopparne.
Det blef svalt. Magistern frös väl icke, ty han hade
flera resor varit inne och låtit traktera sig af sockenborna.
Men synd var det med Greta. Hon stod der på gården, tyst
och småledsen. Hon var dessutom tunnklädd. Då tager
magister Falallelej dristighet till sig och frågar, om han ej
fick bjuda mamsell Greta af hvad som förefans i
skänkrummet? – Hon neg och prutade emot i början; slutligen
gaf hon med sig och sade: »Kanske, om det så skall vara,
litet kläds-ost med bröd.» – Deraf lågo långa, tjocka skifvor
afskurna. Hvardera kostade en skilling. Magistern skyndade
att villfara hennes önskan och utbar på en tallrick
den brynade osten, jemte några breda brödskifvor. Greta
mottog föräringen och satte sig på en upp- och nedvänd
skottkärra att spisa. Härmed var ej nog. Magisterns hjerta
var öfverfullt af välvilliga känslor. Han hastade för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
