Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Greta uppstämt: »Nu hvilar hela jorden,» än i detta ögonblick.
Och så blef det äfven af denna tredje dag en kärlekens morgon
och afton!
Den fjerde dagen upprann på fästet. Det var solens,
månens och stjernornas dag. En gång om året plägade
alltid prosten med hela sitt hushåll göra en lustfart på sjön
till en liten holme, som egde tvenne namn, ett för våren
och ett för sommaren. Om våren kallades han Liljekonvalje-ön,
i anseende till den myckenhet af liljekonvaljer, hvilka
der växte. Alla eller de flesta buketter, som pingsthögtiden
prydde bondflickorna, förskrefvo sig från denna ö.
Man kunde sålunda säga, att doftet från holmen spridde sig
kring hela socknen. Om sommaren bar den namn af Hallon-ön,
emedan man derifrån hemtade en rik skörd af denna
bärsort. I afsigt att inhösta dessa skulle ofvan nämde
lustfärd nu försiggå. Prosten steg först i ekstocken, derpå
Lasse och slutligen Greta och magistern. Denna dag var
högtidlig, icke blott för familjen; han utgjorde äfven för
Lasse en minnesdag, ty på den samma skedde alltid med
honom en generalplaskning och tvagning. Ogerna ingick
han härpå och morrade vid sig sjelf att aldrig mera
medfölja, hvar gång prosten tvingade honom i sjön, men
bortglömde vid nästa tillfälle sin orubbliga föresats. – Magister
Falallelej skötte årorna. Prosten lade ut sitt gäddrag, och
Lasse stod med båda framtassarne på kanten af ekan och
såg undersamt omkring sig. Några famnar bakom rodde
det öfriga hushållet, vi mena gårdsfolket, så man- som
qvinkön. De medförde munförrådet samt en mängd korgar
till bärplockningen. Skaran lägrade sig på en liten
grönklädd och stenfri kulle, som höjde sig öfver ön och
omgafs af höga aspar. Den enkla anrättningen utbreddes på
det friska gröngräset, och nedom kullen till venster hade
naturen rätt näpet och behändigt lagt en berghäll, der eld
beqvämligen och utan våda kunde uppgöras. Lasse förständigades
att uppföra sig värdigt och stilla, och, på det
han ej olofligen skulle lägga sig till något, fick han sin
särskildt anvista plats under en tall, der han egde att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
