Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick med det försonligaste lynne upp och ned på
magisterns kammare, glömsk af den lidna oförrätten. Men, ack!
stunderna ila. Bladet kan snart vända sig, solen gå i moln
och en bullrande åska med sitt oväder nalkas. Njuten den
korta, flyende sekunden! I morgon, och allt är förvandladt,
sällhetens tempel i sitt grus, och ögat kalladt endast till
gråt och må hända ett evigt farväl.
Närmaste orsaken till det inbrytande ovädret var
följande. En afton hade mamsell Greta i köksskafferiet på
en af de nedra hyllorna låtit insätta ett fat med smör.
Skafferiet var utan lås och blott försedt med en haspe, som
sällan pålades. Om morgonen saknades smöret. Naturligtvis
uppstod den frågan, hvarthän det så plötsligen kunnat
taga vägen. Misstanken föll på tjenstepigan, som städade
för magister Falallelej; ty hon hade öfver natten legat i
köket. Hon togs i förhör, men nekade. Då upplyste en
af kamraterna, som länge haft ondt öga till henne, emedan
hon genom sin inställningsförmåga förstått tillfjeska sig
förmånen af städningen, att hon ej plägade sofva ensam, men
hade hos sig en sängkamrat, hvilken möjligtvis begått
illgerningen. Detta skötebarn var ingen annan än en af de
unga engelska gentlemännen, som framför sina syskon
utmärkte sig genom sin brokighet. På långt håll såg det ut,
som hade han fått på sig en af dessa storrutiga kappor, i
hvilka vissa svenska ungherrar låtit anglisera sig. Denna
brokighet hade till den grad hänryckt tjenstepigan, att hon
icke endast om dagen som oftast bar den lilla engelsmannen
på armen, men inbjöd honom äfven att om nätterna dela
sitt läger. Det var alltså icke otänkbart, att denna persedel
begått snatteriet. För att utforska rätta förhållandet,
föreslog magister Falallelej att låta väga den öfvermagade och
dymedelst få utrönt, om han verkligen hade de sju smörmarkerna
i sig eller icke. Sagdt och gjordt. Engelsmannen
upphemtades, man hopband hans fötter, hängde honom på
betsmannet och vägde.
Helt oförmodadt steg prosten in. – »Hvad tar magistern
sig för?» sade gubben. »Ärnar magistern gå till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
