Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och mörker öfverhöljda skriftbyrån på Prestgatan. Och
denna lösa qvinsperson, hvilken ej en gång polisen förmår
gripa och sätta under någon rådstuga, är med ett ord
sqvallret. Der hon nalkas eller passerar förbi, är hon
ömsom välkommen, ömsom hatad. Alla lyssna till hennes
tal. Örat insuper hennes berättelser, trognare än svampen
det våta; men munnen spottar åt henne, häftigare än ett
glödgadt jern åt vattnet. Det gifves ingen orden, intet
brödraskap eller gille, ej en gång Frimurare och Jesuiter,
som kunna berömma sig af så många anhängare, så många
tjenstvilliga hjelpare och hjelperskor, som denna dam.
Tusentals hafva talat tänderna ur munnen i hennes tjenst.
Denna ädla fru besökte äfven vår lilla undangömda
prestgård. Mycket var der visserligen icke att skörda, än
färre bekännare och efterföljare att värfva. Till en början
utklädde hon sig för att vinna insteg och förtroende till
en gammal finsk käring. Då hon anlände, var till hennes
lycka prosten icke hemma. Lasse helsade henne visserligen
med ett högljudt skall och ett groft morrande; men, då
husbonden ej var tillstädes, vågade han ej på egen hand
företaga sig något vidare.
Käringar förekomma oss, hvad hellre är, vederstyggliga,
ännu mer, om de höra till den äkta finska racen, hafva en
svartgul hy, små, bruna, brinnande ögon, alldeles som itändt
beck, och bära den underliga accenten på orden, der
uttalet fortlöper med samma guppande, som en tvåhjulskärra,
i hvilken man lagt för mycken bak- och för liten framlast.
Nog härom! En sådan hvitlökspjes visade sig en morgon
vid prestgården. Hon steg in med trotsig min, tiggde icke,
men bad få sätta sig ned och hvila. Efter något utpustande
erbjöd hon sina trollkonster, som bestodo i att bota
förgjord boskap, drifva råttor från gårdar, kurera barn för
ältan, leta rätt på tjufgods, ta bort tandvärk och slutligen
säga en menniska hennes tillkommande öden. Den gamla
skrock-respekten fordrade att ej låta gudomligheten sitta
vid köksdörren, men taga plats i högsätet samt blifva
undfägnad med mat och framför allt förplägad med något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
