Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke låta den andra och tredje likaledes komma i dagen?
Jag vill då icke längre förhala med läsaren, utan yppa, att
den i merbemälde ungdoms-fantasier förekommande Kongl.
Hofpredikanten och Teologie-licentiaten Bosander egde till
fader vår beskedlige magister Falallelej. Man kan härvid
med fullt skäl säga, att äpplet ej fallit långt ifrån trädet;
ty de voro båda extraordinärt enfaldige. Vid universitetet
och efter fadrens död lät licentiaten kalla sig Bosander för
att af kamraterna undvika ordvrängningen Falallelej. Frågar
mig någon slutligen, huru det gick med mamsell Greta och
hennes trolofvade, så lemnas häraf följande utlägg.
Efter ett års förlopp blef komministraturen ledig i
närgränsande socken. Magister Falallelej erhöll 51 och
3973/6354:dels röster, och en magister Göös 1 79/80:dels; alltså
vann adjunkten nästan enhällig kallelse. Prosten och Lasse
gjorde väl det mesta, den förre genom den allmänna aktning,
han åtnjöt; den senare, emedan han varit en fordom
lekkamrat med en åldrig friherrinnas Melicerta. Tvenne
år derefter skedde giftermål och tillträde. Prosten utrustade
de unga tu ganska hederligt. Fyra år derefter slutade han
sjelf sina dagar, mätt af år och lefnad. Komminister
Falallelej höll öfver honom en ståtlig likpredikan, och Greta
fuktade sin välgörares stoft med upprigtiga tårar. Från
den tiden togs Lasse hem till de nygifta. Han kunde
likväl icke efter sin husbondes död rätt trifvas i sin nya
belägenhet. Af gammal vana vandrade han esomoftast till
sitt forna hem, gick omkring i rummen, på gården, ned i
trädgården, åt ängar och gärden; men, då han möttes af
idel okända ansigten, vände han till baka och lade sig
suckande på den halmmadrass, som sett honom födas.
Slutligen måste äfven han duka under för dödens mägtiga hand.
Grå och nästan blind, slutade han sina dagar vid fötterna
af sin trogna vårdarinna, erhöll sin hvilostad vid sluttningen
af en kulle och ofvanpå sitt stoft en lönn, i hvars bark står
än i dag till hans ära med stora bokstäfver inristadt namnet
Lasse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
